Om kroppen kremeras eller inte varierar från fall till fall.

"Vårt värde som människor är alltid lika – det hänger inte på om det kommer många till jordfästningen"

JORDFÄSTNING.

Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon.

25.7.2023 kl. 15:17

Tidigare ansvarade kommunerna för att invånare utan anhöriga skulle få en värdig sista resa. I och med vårdreformen och för att kommunen inte längre har egna socialarbetare är det numera välfärdsområdenas uppgift.

I praktiken är det alltså välfärdsområdenas socialarbetare som ser till att personer utan anhöriga blir begravda, men först gör de lite detektivarbete.

– De ser om det finns någon släkting ändå, kanske någon kusin. Lite som Sherlock Holmes, säger Berit Kivimäki, chef för social service för äldre inom Österbottens välfärdsområde.

Om detektivarbetet inte ger frukt kontaktar socialarbetaren en begravningsentreprenör och beställer en begravning enligt den billigaste notan. Det innebär oftast att kroppen kremeras. I det skedet är bouppteckningen sällan gjord och man vet inte om det finns pengar i dödsboet eller inte.

Välfärdsområdet har avtal med en juristbyrå som sköter bouppteckningen. Om det visar sig att den som dött saknar tillgångar ansöker de om begravningsstöd från socialen, alltså välfärdsområdet.

– I alla fall i Vasa händer det väldigt ofta att någon dör och inte har några anhöriga. Det är väldigt sorgligt. Begravningen blir ingen utsmyckad tillställning, säger Kivimäki.


Ett förhållandevis vanligt jobb

Begravningsentreprenör Anton Fogström har sitt arbetsfält i Vasa och Korsholm. Han har jobbat i branschen i omkring tio år och ser en tendens – det blir vanligare att människor dör utan anhöriga.

Det senaste året uppskattar Fogström att begravningsbyrån han jobbar på har haft mellan 20 och 30 fall där det inte funnits anhöriga som ordnat med en begravning.

– Sen finns det fall där det finns anhöriga som inte vill ha något att göra med begravningen. Dem har jag räknat in.

Om det finns pengar i dödsboet kan man lägga in en tidningsannons om när begravningen kommer att ske. Det kan ju fortfarande finnas vänner som inte nåtts av dödsbudet.


Församlingens medlemmar jordfästs

Om den avlidne är församlingsmedlem bokar begravningsbyrån en tid i kapellet dit det kommer en präst och kanske en kantor. Ibland dyker det upp någon vän.

– Ibland kommer det tio och ibland kommer det noll. Det vet vi inte på förhand. Sen förrättas jordfästningen enligt det vanliga formuläret.

Kroppen kan sedan begravas eller kremeras. Om den avlidne inte är församlingsmedlem kremeras kroppen vanligen. Om det finns en släktgrav kan urnan placeras där. Om inte sprids askan i minneslunden.

I sin yrkesroll har Fogström arrangerat begravningar där inte en enda människa dykt upp, med undantag för de församlingsanställda.

– Det är alltid lättare om någon anhörig är med och ordnar. Det som är svårt är att vi inte vet om det finns vänner, och om det inte finns pengar i dödsboet är det svårt att annonsera om begravningen.

I Vasa har församlingen frivilliga som brukar ställa upp som kistbärare. Ibland hjälper begravningsbyråns personal också till med att bära.

– Det är kanske svårt att förstå utifrån, men det är ju ett jobb precis som andra jobb. Då man jobbat med det tillräckligt länge går man inte in i det så emotionellt som man gjorde i början. Man försöker bara sköta sin del så bra som möjligt.


Fast allt skalas bort är bönen den samma

Malin Lindblom, präst och chef för sjukhussjälavården i Vasa, har flera gånger blivit underrättad i förväg om att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon fått i uppgift att förrätta. Hittills har det ändå alltid kommit någon.

Malin Lindblom är präst och chef för sjukhussjälavården i Vasa. Foto: Rebecka Lindblom




– Det har kunnat vara grannar, vänner, en socialarbetare eller en diakon. Någon som haft kontakt med personen under personens livstid, säger hon.

Ibland finns det också anhöriga som bara inte kan delta, till exempel på grund av sjukdom. Överlag tror Lindblom att kontakten mellan släktingar minskar i samhället, vilket leder till att begravningarna får färre deltagare vartefter.

– Tyvärr handlar det mycket om ensamhet. Alla har inte de där människorna omkring sig som kommer på jordfästningen när man dör. Det blir vanligare. Särskilt i större städer.

Oberoende av om det kommer två personer eller hundratvå vill Lindblom ändå att jordfästningen ska vara lika värdig.

– Det är viktigt att man respekterar den avlidna och förrättar jordfästningen oberoende av antalet deltagare.

Hon följer formuläret för jordfästningar, men vid de begravningar där ingen väntas närvara brukar hon stryka talet som riktar sig till de anhöriga. Vid sådana jordfästningar finns det vanligen inte heller någon att hålla sorgesamtal med och prästen kan ha svårt att bilda sig en uppfattning om vem den döda var.

Oftast deltar ingen kantor så om man sjunger blir det a cappella. Lindblom betonar att alla jordfästningar ändå är lika viktiga.

– Vårt värde som människor är alltid lika. Det hänger inte på om det kommer många till jordfästningen. Människan har ändå haft ett liv, det är en människa. Jordfästningen är som en bön till Gud om att han ska ta emot den människan.

Text: Rebecca Pettersson


LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57