Ur formell synpunkt är ansvarsordningen för skriftskolundervisningen tämligen klar. Biskopsmötet slår fast de allmänna ramarna: planen för konfirmandarbetet, de officiella läroböckerna och lärarguiderna.
– Men allt det material som går utöver det som måste finnas bestämmer den som håller skriftskolan om, berättar ecklesiastikrådet Seppo Häkkinen, chef för kyrkostyrelsen verksamhetsavdelning.
– Det innebär att allt från tidningsartiklar till pamfletter och böcker av de mest varierande slag kan användas och används.
– Ansvaret för att materialet är i enlighet med det som kyrkan står för ligger på den som håller skriftskolan, på kyrkoherden och på biskopen i stiftet. Inte på kyrkostyrelsen, understryker Häkkinen.
Församlingens skola
Häkkinen anser det vara rätt att de som möter ungdomarna i det praktiska arbetet skall ha möjlighet att i hög grad välja undervisningsmaterial och hur de vill undervisa.
– Men naturligtvis måste man utgå från att undervisningen verkligen är i enlighet med kyrkans lära.
– Det man allt oftare verkar glömma är att skriftskolan är församlingarnas och kyrkans skola, understryker Häkkinen.
– Det kan därför inte vara fråga om att den allmänna samhällsutvecklingen eller allmänna rådande förhållanden skall vara avgörande för undervisningen. Kyrkan har sina ideal och dem skall den förmedla på bästa tänkbara sätt.
Undervisning i tiden
Att skriftskolan skall förmedla ett evigt budskap innebär enligt Häkkinen naturligtvis inte att den inte skall beakta den tid som den lever i.
– Det måste man göra och det vill vi göra. Och vi gör det bland annat med att i allt högre grad involvera föräldrarna i hela skriftskolprocessen. Vi gör det också genom att vara öppna för samtal om allt som de unga vill diskutera.
På finskt håll har diskussionen om skriftskolundervisningen gått het kring en bok om sexualundervisning avsedd för skriftskolornas hjälpledare. Den innehåller sådant som enligt Häkkinen inte stämmer överens med det kyrkan säger om bland annat äktenskapet och sexuallivet.
– Eftersom två anställda vid kyrkostyrelsen deltog i bokprojektet tolkades det som om vi skulle ha varit medproducent, vilket vi alltså inte var.
– Då jag gick ut med den information uppfattades det som om kyrkostyrelsen drog sig ur projektet. Men det kunde vi ju inte göra eftersom vi aldrig var med, understryker Häkkinen.
