Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

BORGÅ. Att delta i den tvåspråkiga nattvardsmässan ute i Ebboskogen är ett bra sätt att ta in den unika stämningen under sommarens megaevenemang, Jukola budkavlen i Borgå. 13.6.2023 kl. 12:13

sibbo. I juni blir det allsång i den lummiga Prästgårdsträdgården i Sibbo. – Allsång är ett fint sätt att dela gemenskap, säger kantor Camilla Wiksten-Rönnbacka som håller i trådarna. 13.6.2023 kl. 11:58

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

Kolumn. "Kan jag välja att också lägga orosmolnen och de orealistiska förväntningarna bakom mig?" 31.5.2023 kl. 16:41

Solf. Solfs begravningsplats är i goda händer när säsongsarbetaren Mia Aspgård börjar jobba i maj. Vilka blommor ska man satsa på för enkel skötsel? Hur hinner hon med 300 avtalsgravar? Och vad tänker hon om alla de döda? 31.5.2023 kl. 16:38

BORGÅ. Också i sommar blir det kaffeandakter i Borgå, en omtyckt tradition. Urda Lindberg sköter musiken. Som barn fick hon inte klinka på pianot. ”Nå lär mig då!” sa hon till sin pappa som var kantor i Pernå. 31.5.2023 kl. 16:34

vanda. Församlingsverksamheten fortsätter rulla trots semestertider. Under sommaren satsar man mycket på gemenskapsbyggande program i Vanda. 31.5.2023 kl. 16:27

NÄRPES. Snart anländer ett hästekipage till kyrkstallarna i Närpes. I sommar bjuds det på demonstration av hur stallarna vid kyrkan användes förr i tiden. 31.5.2023 kl. 09:37

Kolumn. Kyrkan är en traditionsbärare – inte ett museum, skriver Rose-May Friman. 31.5.2023 kl. 09:29

Kristinestad. I Lappfjärd finns en kör med ett spännande namn: Nådehjonen. Hur kom den till, och hurdana sånger hittar man på repertoaren? Kantor Anna Karin Martikainen berättar. 31.5.2023 kl. 09:20

nykarleby. Den 11 juni blir en festlig dag för Nykarleby församling då man får fira att kyrkan tas i bruk igen efter drygt ett års renovering. 31.5.2023 kl. 01:00

Kolumn. I skrivande stund har vi äntligen fått regn. Vattnet sugs upp genom växternas rötter, cellager och grenar. Skapelsens underbara växtkraft resulterar snart i näringsrika frukter, bär, grönsaker och färgsprakande blommor. 31.5.2023 kl. 01:00

nykarleby. När skogsdungen bakom församlingshemmet i Jeppo gallrades trodde man att barnens lekplats var förstörd. Men efter att ha sörjt skogen satte sig Kati Nordström på en sten och funderade. 31.5.2023 kl. 01:00

NÄRPES. Nya Närpeskaplanen Patrica Strömbäck trivs bäst med att prata med och lyssna på människor. 19.5.2023 kl. 10:46