Hoppas att ingen ringer …

Kyrkans hållning är ett av diskussionsämnena när trycket på riksdagen att behandla ett lagförslag om en könsneutral äktenskapslag ökar. Namninsamlingen till medborgarinitiativet startar enligt planerna just när den här tidningen går i tryck. Men diskussionen flyter samman till ett gungfly fullt av motsägelser, inte minst på axeln kyrka-stat:

En rent juridisk och samhällelig fråga på demokratiska grunder (Men inte kristdemokratiska och andra värdekonservativa medborgares).

En fråga där kyrkan får sköta sin egen butik (Men vad TYCKER egentligen kyrkan, huh?).

Vad gäller det egentligen? Det vilar något ofrigjort över hela debatten, som ett barn som myndigförklarat sig från sina föräldrar och i nästa andetag undrar vad de tycker om det och varför.

I förra veckans OBS-debatt i Yle5 konstateras också det oundvikliga, att det som först är en samhällelig fråga senare kommer att bli också en kyrklig fråga. Mamma Kyrkan får allt fundera över saken hursomhelst om hon har något modershjärta i kroppen. För det är här det är skäl att erkänna: Kyrkan har många gånger behandlat sina homosexuella barn hjärtlöst. Trots att hon har döpt och konfirmerat dem in i sin familj – och med tacksamhet mottagit deras skattemedel. Både i historien och i nutid.

Ändå betyder det inte att det är staten som ska gå in och fixa till hennes lära medan man ändå håller på.

Fastän fokuseringen på kyrkans syn tedde sig omotiverat stor bjöd OBS på en städad tevedebatt som visade att kyrkan är delad och att det finns troende och anställda med olika åsikter. Men gapet dem emellan är fortfarande mycket stort, och ingen vet riktigt hur man ska bära sig åt för att ta i det hela. Därför duckar kyrkan och inväntar lagstiftarnas telefonsamtal om hur kyrkan riktigt vill ha det med vigselrätten med stor bävan.

Det sämsta scenariot är ju om exkluderingen fortsätter, bara med ombytta roller. Skäms på sig gammaltroende, rurala hihuliter. Skäms på sig de som envist tror att den sexualetik kyrkan lärde ut i predikstolar och församlingshem på åttiotalet skulle gälla i dag. Trodde de kanske att den kom med konsumentgaranti?

Kan kyrkan vara till för alla? I bakgrunden mullrar splittringen av folkkyrkan dovt, där Lutherstiftelsens anhängare nu är de senaste som drar sig mot exitskylten.