Hopp, minne och mod

Karin Westerlund 07.01.2026

För mig brukar julen alltid hämta med sig en viss tid av ro som tillåter mig att reflektera över mitt liv och hur framtiden kunde se ut. Nu är juletiden i stort sett slut och det nya året har kommit igång, så det är en passlig tid att försöka sätta till pappers de tre “principer” som jag vill hålla med mig under det kommande året och förhoppningsvis också längre än så. Jag är ung och i en övergångsperiod mellan livsskeden, vilket innebär mycket osäkerhet och stora känslor att leva med. Dessa tre principer tror jag kommer hjälpa mig med detta.

Hopp. Att hålla fast vid hopp är inte lätt, att leva enligt det är ännu svårare. Dagens digitala värld matar oss med förödelse, domedagstänkande och självkritik. Min osäkerhet och stress, är fördelaktig för alla företag som påstår sig ha lösningarna och som gärna säljer dem. Det är fördelaktigt för de aktörer som vill att jag ska ligga hemma, stressad och trött av all information som kommer i ett oändligt flöde och inte säga eller göra någonting åt saken. Jag vill försöka bryta mig ut ur denna destruktiva tankecykel som jag allt oftare märker att jag sitter fast i. Jag vill börja varje dag med hoppet om att det kan bli en bra dag, att saker kan bli bättre, och att människor i grund och botten bryr sig om varandra. Jag vill inte lyssna till de röster (invärtes eller utvärtes) som säger att det är hopplöst, att jag är ensam, istället vill jag tro på en framtid med blommor, sol och skratt. Jag vill ha hopp för framtiden, för mänskligheten, varje dag.

Minne. Vi är idag väldigt isolerade från varandra, men speciellt genom mina studier, och genom konsten, har jag funderat på hur viktigt det är att ha en koppling till de människor som har kommit före oss på denna jord. Människor för flera hundra år sen funderade också på hur de skulle få ekonomin att gå ihop, och när den första snön skulle komma. Vi är mer lika än vi tror. Det gäller också våra närmaste, mina mor- och farföräldrar har också varit unga och funderat på hur det skulle gå, och samtidigt skrattat åt dumma skämt. Jag vill under det kommande året minnas hur viktigt det är att tala med människorna jag beundrar och ställa frågor om deras minnen och tankar. Jag vill göra vad jag kan för att känna att jag har kopplingen till alla som gått livets väg före mig, och som visar vägen bara jag vågar fråga. Livet går vidare, vare sig det är med skratt eller med gråt. Minnet hjälper oss att förstå det.

Mod. Att tala om mod kan kännas stereotypiskt och förenklat (det finns trots allt mycket som är skrämmande i den här världen). Trots detta håller jag fast vid att jag vill leva ett modigare liv det kommande året. Det handlar inte om att åstadkomma otroliga storverk, att besegra en drake, utan istället något så enkelt som att ha modet att tro på mig själv, att ha modet att säga ifrån då jag innerst inne vet vad som är bäst för mig. Att ha modet att prova nya saker, att vara dålig på de sakerna jag provar och att ha modet att fortsätta göra det iallafall. Jag vill ha modet att ta chanser som är osannolika, men kan vara värda det ändå. Modet att leva som mig själv, varje dag. Vi har inga drakar här, men jag kan vara modig ändå.

Som sagt är detta inget nyårslöfte, eftersom det känns som att nyårslöften så lätt blir bortglömda. Världen är stor och jag har mycket liv kvar att leva. Jag tror att det blir roligast ifall jag kommer ihåg att leva enligt hopp, minne och mod.

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

skam. För Camilla Hellberg blev en teaterföreställning ett sätt att undersöka och förmedla hur skammen efter ett trauma kan se ut. – Jag vill visa hur skammen sipprar in på alla livsområden, men att det finns en väg ut. 14.10.2025 kl. 13:38

Äktenskap. Det finns en koppling mellan sex och bön. Gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan. Det finaste i vårt liv kan vi inte kontrollera. Bland annat så tänker Emma Audas om äktenskapet. 13.10.2025 kl. 13:21

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58