Förlåt, men vad är det meningen jag ska (över)konsumera?
Den politiska ledningen och olika ekonomiska institut anser Finlands dåliga ekonomiska läge kunde avhjälpas om finländare konsumerade mera. Det finns för mycket pengar liggande på sparkonton, vilket vid första anblicken verkar vara en konstig tanke för oss som är uppvuxna med spargrisar och uppmaningar om att inte slösa. Finländarna sparar för mycket och konsumerar för lite. Med tanke på elpriserna, hur matpriserna stigit de senaste åren och med osäkerheten på arbetsmarknaden är det förstås alldeles förståeligt och bra, tänker jag, att vi sparar för en oviss närframtid och varför inte pensionsåldern med tanke på hur demografin ser ut.
Världens ekonomiska system är uppbyggda på tillväxt och enligt teorin rullar ekonomin då folket konsumerar. Helst ska vi förstås köpa finländska produkter eller stöda företag som ger arbetsplatser i Finland och det är förstås förnuftigt även av miljöskäl. För höga tullar som försvar mot andra länders produkter förstår vi också att inte fungerar, även om det skulle vara väldigt bra om det på myndighetsnivå fanns möjlighet stoppa konsumtionen av snabbmode och diverse kinesiska företag med hälsovådliga produkter.
Jag störs av uppmaningen till konsumtion för att rädda landet. Vi är finländare som redan har använt vår årsdel av resurserna i april. Finns det inte något annat sätt? Hur ska vi kunna tro på att klimatkrisen ens aningen ska avvärjas ifall vi får höra med ena örat att vi ska spara energi och koldioxid och med andra örat att vi konsumerar för litet.
Helt egoistiskt kan jag skriva att jag gärna skulle hitta något att köpa som skulle ge lite nöje eller lycka, men tycker att tex klädköp inte värmer själen hemskt länge även om det är ett plagg jag behöver eller gärna vill ha. I mitt flöde kom det upp en kort artikel där författaren och specialistläkaren inom hospicevård Dr Jordan Grumet menar att de mest tillfredsställda personerna ofta är de som satsat tid och resurser på sin personliga utveckling.
Frågan i rubriken är retorisk. Visst vet jag vad jag ska konsumera. Jag ska gå på teater och konserter. Det ger glädje och mat för själen, något att tänka på då ens egna snurrande tankar gör en trött. Jag skall köpa nya jumppaskor i stället för dem som har hål. Jag ska köpa den nya boken min lokala favoritförfattare kommer ge ut nästa år.
Det jag däremot på riktigt inte förstår är varför de fattigaste får allt mindre stöd av samhället tex utkomststöd, så att de på riktigt inte t ex kan köpa nya utebyxor åt sitt barn, medan de rika får (ur samma samhällspott!) mer pengar så att de ska köpa mer saker de inte behöver. De flesta av oss kristna ryggar nog tillbaka vid tanken på att ta Jesu ord i Lukas 3 bokstavligen, om att ge bort den ena av sina två skjortor till någon som ingen har. Det är få som är ens i närheten, typ moder Teresa. Men de flesta av oss som skryter om våra kristna värderingar skulle må bra av att läsa Bibeln lite bättre, det finns ganska många ställen som talar emot självgoda framgångsbudskap.
