Att komma tillbaka
Jag står på Silja Lines däck och ser oss närma oss Helsingfors. Vi når Sveaborg och historien går genom min kropp: 1808-1809-års krig, Fänrik Ståls sägner av Runeberg, förrädarnamnet som inte får nämnas, Jarl Hemmers roman En man och hans samvete där tro och tvivel konfronteras med de eländiga förhållandena bland fångarna på Sveaborg. Men jag minns också barndom och ungdom: hit har vi kommit för att simma, hit kom jag under studietiden för att sola, läsa till tenter, halvsova, ta avstånd och komma tillbaka till mig själv när intrycken blev för många, händelserna för omvälvande – att leva som känslig kräver stilla stunder, tider att dra sig tillbaka.
Måsarna skränar. Sveaborgsfärjan tuffar på. Här firades mina femtio år för tio år sedan med vänner och släkt på gräsmattan bland syrener nedanom kyrkan. Havet glittrar. Färjan har passerat Sveaborg. Min blick söker Domkyrkan och den Ortodoxa kyrkans guldkupoler. Lökarna blänker – symboler för den helige Ande. Guds Ande som utgöts på pingstdagen och som gång på gång fyller en kristen mänska med liv.
Jag känner att jag kommer tillbaka. Vi har rest i några veckor med färjor och med tåg. Island känns avlägset just nu när Helsingfors välkända arkitektur välkomnar mig. Jag börjar långsamt landa både i mig själv och i insikten att vardagen snart tar över.
Något dygn senare sitter jag i hemstadens kyrka och känner att jag kommit tillbaka också hit. Jag tar emot oblaten och vinet tills du kommer åter, Jesus, tills du kommer igen. Världen har rullat på med sina katastrofnyheter medan vi sjungit i körer och kört genom vulkanlandskap i hård vind. Det har varit paus på nyhetsläsande och vardagslunk. Island har tagit en del av mitt hjärta, men att komma hem känns också bra. Jag behöver min hemförsamling, jag behöver mina rutiner, jag behöver gång på gång fyllas med nattvardsstunder och Guds Ande, med tillit och hopp. Böneämnen poppar upp i mobilen och jag vet att bara Jesus kan få också dem till något bättre. Tack för resan, tack för hav, tack för släkt i Sverige, tack för dina löften, Jesus, i en värld som mår illa. Kom Jesus, kom till mänskohjärtan, kom tillbaka snart.
Jag kollar mobilen och läser ”När äter vi?” Och tack för hem och vardag. Tack för midsommarrosor och finska stränder.