Missbrukare ska inte lämnas ensamma i stormen

Heidi Salminiitty 29.11.2024

Förra veckans snöstorm fick mig att tänka på den inre kampen och kaoset som missbrukarna bär ensam på. Jag kommer speciellt ihåg en ung användare som rustade sig upp för den inre och yttre kampen mot abstinensbesvär med att förbereda sig. Hen visste att det kommer att bli en kamp, för hen hade varit där tidigare. Personen kom en dag för att träffa mig för att få hjälp med att skaffa mat, dricka och nödvändigheter för avvänjingstiden. Hen berättade att det kommer att bli jobbigt, men var fullt motiverad att göra det.

Den här gången skulle hen lyckas med det. Hen var taggad. Vi pratade länge och väl hur de följande veckor skulle se ut. En psykiskt och fysiskt svår tid var på kommande. Vi gjorde upp en plan tillsammans. Hen skrev in mitt telefonnummer och så skrev vi upp ett dagsschema. Vi planerade även vad hen skulle köpa från butiken. Vi laddade telefontid och skrev in jourens och kriscentralens telefonnummer.

Personen klarade sig den första tiden riktigt bra, men med tiden började svårigheterna. Det var inte svårt att komma in till tjänsterna men att få tillräckligt med stöd verkade vara problemet. Personen hade inte ett socialt nätverk eller några stödpersoner. Hen var i en svag ställning för krafterna att söka om hjälp var minimala. Hen orkade inte kämpa för sina rättigheter.

Ett problem ledde till ett annat och det slutade med att hen började använda igen. Personen var inte ensam om problemet. Hen är inte den enda som hamnat på nytt i ovädret. I samtal har jag hört att man upplever att ens hälsotillstånd blir ignorerat på grund av att man använt droger. Många upplever orättvisor och att man blir för evigt stämplad till användare även om man bara prövat en gång.

Under min tid som diakon har jag fått alltför ofta fått sorgebud av missbrukares närmaste. I samtalen tackar de ofta om den stöd som diakonin har gett till personen. Det känns vemodigt då man i samtalen fått höra om deras inre storm som de gått genom, ensam. Den yttre kampen om känslan av orättvisa och långa blickar i korridorer känns värre, för det är något som man borde kunna ändra på.

Bakom beroendepersonligheterna kan man ibland se en glimt av en fin och underbar person som drömmer om ett balanserat liv. Jag har också fått följa med några som lyckats komma vidare och idag får leva ett fullt liv som studerande eller som erfarenenhetsexperter. De sprudlar av glädje och entusiasm. De har fått en ny chans till liv. Det ger hopp för ibland kan det värsta snöstormen och oväder leda till något otroligt vackert.

Heidi Salminen är diakon i Vanda svenska församling.

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48