Jag hoppas att doften av gran och hyacint följer mig långt efter jul

Anna Edgren 29.12.2022

Jag försöker undvika nyårslöften. Visst har jag funderat på vad jag drömmer om för nästa år, men jag har inte på länge velat ha några uttalade löften eller listor inför ett kommande år.

Mer än att tänka VAD jag ska göra under år 2023 är jag intresserad av HUR jag ska göra.

Hur ska jag leva så att jag mår bra? Hur ska jag leva för att bidra till att min familj mår bra? Hur ska jag leva så att jag sköter mitt jobb och andra saker utan att bränna ut mig? Hur ska jag leva med respekt för skapelsen? Hur ska jag leva så att Gud kan anas i både mig och mina medmänniskor?

Det är många frågor inför det nya året. Svaren blir lätt kliché och yta. Och inte har jag ens svar på dem alla. Men jag har tänkt på några av mina favoritstunder under julen i år: stunderna hos mina svärföräldrar i det rum de hade både julgranen och några hyacinter. Där satt jag ofta under julhelgen, omsvept av två av mina absoluta favoritdofter. Julgransdoften förde mig tillbaka till barndomens jular, hyacintdoften likaså, tillbaka till ett barns väntan och förundran, tillbaka till en doft av julens mysterium.

Doften av gran och hyacint i sig var ändå inte det allra finaste eller viktigaste där under stunderna hos svärföräldrarna, utan vad doften gjorde med mig. Jag stannade upp, jag blev stilla, jag kände mig både närvarande och evig. Om jag trots allt skulle ha ett nyårslöfte skulle det handla om det här – att under år 2023 leva så att jag oftare stannar upp, stillnar och förundras.

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36