Om att bekräfta och bekräftas

Anna Edgren 15.09.2022

Jag deltog här om veckan i min hemförsamlings öppna samtalskväll med temat ”bekräftelse”. Det var mycket vi deltagare kom att tänka på och prata om, både i allmänhet och i våra egna liv.

Hur behöver vi själva bli bekräftade? Hur har vi upplevt frånvaron av bekräftelse som barn, i släkten eller på jobbet? Hur kan vi förmedla bekräftelse och att vi ser den andra också i utmanande stunder då bekräftelseorden inte automatiskt är glada, hurtiga och positiva? Kan jag läsa av och förstå när någon bekräftar mig? Hur kan vi bekräfta andra när orden inte når fram? Våra samlade erfarenheter och frågor gav mycket att tänka på.

Mitt i samtalet blev jag också medveten om hur jag kunde bekräfta de andra just då och just där. Det blev små nickar, uppmärksammande blickar av passlig(?) längd utan att stirra, tankfyllda hummanden, konstateranden om att ”som du just sa, så…” och egna inre påminnelser om att också mitt kroppsspråk bidrar till hur kommunikationen och gruppdynamiken flyter på.

Tänk vilket pussel dynamiken är mellan oss och våra medmänniskor! Också utan att ta in t.ex. kulturella vanor och skillnader i ekvationen känns det ju otroligt skört och centralt för att vi ska ha en god och trygg kommunikation.

Alltid är jag ju inte på topp vad gäller mina egna bekräftelsesignaler eller förmågan att läsa andras bekräftelsespråk och -behov. När jag är trött eller allmänt ”off” men ändå anar att här skulle behövas lite bekräftande insatser, tänker jag ibland hastigt ”WWJD” alltså ”what would Jesus do”?

Då får jag i bästa fall ork och mod att se andra och bekräfta andra också då jag själv inte kanske är så alert eller bekväm i situationen. Vem vet, det kan rädda någons dag att jag sade något kort, satte mig ner en stund eller kanske bara höjde blicken till ett ordlöst ”hej!”. Det kan till och med rädda liv.

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42