– För tillfället har jag tjugo bilder i projektet och det växer hela tiden. Senaste höst var jag gästkonstnär i Lovisa och därifrån fick jag åtta nya berättelser som blivit bilder, säger hon.
I samband med Vasa Pride ställer hon ut åtta bilder med var sin berättelse i Dragsnäsbäcks kyrka. Under Prideveckan i Helsingfors i slutet av månaden hänger samma bilder i Berghälls kyrka.
Ilar Gunilla Persson har bett olika personer fritt skriva ner sina berättelser. En person av de åtta är från Kronoby medan resten är från andra delar av Finland, Sverige och Norge. Någon har själv ställt upp på bild medan det i andra fall använts modeller.
– Det är inte bara berättelser från kristna samfund utan också från andra religioner och från en familj som har en stark ideologiskt tanke. Men det är samma princip, man bestämmer vad som är rätt och fel.
Alla som berättat om sina erfarenheter har ändå inte en bedrövlig historia.
– Tanken är inte att det ska vara fruktansvärda minnen. Jag vill visar att de här människorna funnits och att de också finns i kyrkorna.
Hon säger att de flesta har en positiv erfarenhet av samfunden där de haft en stark trygghet och gemenskap.
– Men sen när man blir äldre och upptäcker man är homosexuell så funkar det inte längre. Då får de lämna allt och starta upp någon annanstans. Men det finns också de som fått stöd hemifrån.
Har utställningen väckt negativa reaktioner?
– Ja, det finns några få som skriker. Jag tycker det är sorgligt. Jag skulle önska att det inte behövdes, men så länge det provocerar vissa är det ett tecken på att man behöver prata om de här sakerna.
Är du själv kyrkligt aktiv?
– Jag har alltid haft ett gott öga till kyrkan. Jag har sjungit i kör och jag är medlem i Svenska kyrkan.
Ilar Gunilla Persson är hemma i Dalarna, men numera bosatt i Stockholm. Hon har gått i Konstskolan i Nykarleby.
Har du koppling till Finland?
– Nej, jag bara drog iväg med båten till Åbo för att gå ett år i folkhögskola i Karis. Jag tyckte om Finland och sökte till Nykarleby. Jag stannade kvar där ett år efter att skolan slutat. Jag återvänder ofta till Finland, jag jobbar mycket här och har goda vänner här.
I höst ska hon vara gästkonstnär i Malakta i Malax och då hoppas hon få flera österbottniska berättelser.
Utställningens namn stör språkörat. Kan du förklara det?
– Det är tre skilda ord: God Love Pride (Gud, kärlek och stolthet), inte God Loves Pride. Jag tillskriver inte att Gud älskar Pride. Det borde vara kommatecken mellan orden men det blev så fult.
Först var det tänkt att hålla utställningen i Trefaldighetskyrkans krypta.
– Men det ville inte finska församlingen. Då fick jag frågan om att ta den till Dragnäsbäck och det hade jag inga problem med, säger Anders Lundström, kaplan i den svenska församlingen.
När Pride senast ordnades i Vasa 2003 var den finska församlingen inte med. Det är därför första gången som en församling inom Lappo stift deltar i Pride.
– Det är en större grej för den finska församlingen och för Lappo stift än vad det är för oss. Kritiken har varit större på finskt håll. Det kan hända att det också finns en rädsla att här utställningen skulle vara lika provokativ som Ecce Homo som ställdes ut i kryptan 2001, säger Lundström.
Vasa svenska församling är aktivt med under Prideveckan i Vasa. Förutom utställningen informerar kyrkans familjerådgivningscentral idag om deras tjänster för HBTIQA+ personer. På söndagen hålls en tvåspråkig regnbågsmässa i Trefaldighetskyrkan tillsammans med den finska församlingen.
