Tonen skärps mot Missionsstiftet

Biskopen i S:t Michels stift Seppo Häkkinen tror att de präster i lutherska kyrkan som är verksamma i Missionsstiftet kommer att förlora sina prästrättigheter.

– Det här är fullt möjligt. Biskoparna har i ett gemensamt uttalande sagt att den evangelisk-lutherska kyrkans präster inte kan höra till både Missionsstiftet och lutherska kyrkan.

Ärkebiskop Kari Mäkinen är inne på samma linje. När Missionsstiftet vigde prosten Risto Soramies till biskop lade man samtidigt grunden för ett eget religiöst samfund.

– Missionsstiftet har nu en självständig kyrkas kännetecken och är därför skild från vår kyrka, säger ärkebiskopen.

Både ärkebiskop Kari Mäkinen och biskop Seppo Häkkinen har uttalat sig för tidningen Kotimaa.

Försvar från oväntat håll
I en ledare i evangeliföreningens tidning Sändebudet lyfter Leif Erikson upp den liberala prästen Antti Kylliäinens åsikter om relationen mellan kyrkan och väckelserörelserna.

– Kylliäinen är intressant eftersom han själv är liberal men ändå tycker att det i en pluralistisk kyrka borde finnas utrymme också för de konservativa. Ämbetsfrågan har blivit en maktfråga i stället för en andlig fråga, menar Kylliäinen. Han anser att de konservativa nu är förtryckta på samma sätt som homosexuella varit tidigare, säger Erikson.

Han tycker att många påverkare inom samhället och kyrkan som säger sig vara toleranta kan vara mycket intoleranta mot dem som har andra åsikter än de själva har.

– Intoleransen kan slå hårt i toleransens namn.

Att man vill ta prästrättigheterna av Missionsstiftets präster är inkonsekvent, tycker Erikson.

– Av kyrkoordningsskäl vill man nu avkraga präster som är måna om centrala kristna sanningar, samtidigt som präster som öppet förnekar kristna grundsanningar får fortsätta som präster. Dessutom har ju biskoparna sagt att det inte är någon villolära att omfatta den klassiska ämbetssynen.

Erikson har inte själv deltagit i Lutherstiftelsens eller Missionsstiftets gudstjänster, men har förstått att dessa är välbesökta och att de samlar både ungdomar och barnfamiljer, som kyrkan annars har svårt att nå.

Erikson säger att situationen var en annan när Lutherstiftelsen ännu verkade som vilken inomkyrklig förening eller väckelserörelse som helst.

Läs hela artikeln i papperstidningen.