Jag är ännu en novis i tron

Människa. Marja Einola tar inget för givet, men känner att hon blivit ledd sedan tonåren och att hon är där hon ska vara. 8.7.2010 kl. 00:00

Marina Wiik

Marja Einola är finskspråkig i grunden, men talar en utmärkt svenska. Det var hennes och sambons hemspråk i över 20 år och kunskaperna kom väl till pass i yrkeslivet.

Marja Einola bläddrar entusistiskt i en färggrann, tjock bok. Den handlar om årets upplaga av passionsspelet i tyska Oberammergau. Hon besökte tillställningen för två veckor sedan och är fortfarande eld och lågor över upplevelsen.

– Koristerna och skådespelarna var amatörer från orten, men de var otroligt skickliga. Bredvid mig satt några engelsmän och på andra sidan hade jag ett gäng japaner – och inte en enda mobiltelefon ringde! 

För fem år sedan skulle hon knappast ha kommit sig för att åka och se på ett passionsspel. Dels var hon inte speciellt intresserad av andliga frågor, dels fungerade hon som egenvårdare åt sin sambo Hans Lindskog. Han hade insjuknat i Parkinsons sjukdom år 2002 och krävde tillsyn dygnet runt.

– Det var tuffa tider, men jag ångrar inte en minut. Sjukdomen framskred snabbt och förändrade också hans personlighet. När jag fick honom att skratta eller minnas gamla tider kändes det som en fest.

Några år efter insjuknandet föreslog Hans att de skulle flytta tillbaka till hans hemby Nedervetil, som han lämnat 50 år tidigare. Sommaren 2006 flyttade paret in i en lägenhet i byns centrum Murick. Trots att Einola bott hela sitt liv i Vanda, kändes steget inte stort.

– Jag gillar att bo nära naturen och att ha grundläggande service i närheten. Dessutom är människorna så trevliga här – även de som jag inte känner hälsar och kommer fram för att prata.

I pappas fotspår

När Hans avled i januari 2008 beslöt Marja Einola att stanna kvar i byn.

– Jag är ensambarn till två ensambarn och har inga nära släktingar i livet. Jag tror att jag skulle ha varit mycket mer ensam i Vanda.

Einola växte upp i ett hus i närheten av Dickursby, som på den tiden ännu räknades som landsbygd. Mamman var kontorist och pappan kemist. Han var också en stor naturvän och brukade ta sin dotter och hennes bästa vän på utflykter i närmiljön.

– Vi grillade korv och lärde oss namnen på växter och djur. Jag fick vara barn och leka, men mina föräldrar behandlade mig som en jämlik och gav mig lämpligt med ansvar. 

Den trygga barndomen fick ett abrupt slut när Einolas pappa dog överraskande då hon var 14 år.

 Läs mera i Kyrkpressen 27/2010

Marina Wiik



ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00