Våga fråga
I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.
Hur ska jag stöda min son i att forma relationer där han kan vara sig själv?
Maria Sundgren-Lillqvist är kognitiv psykoterapeut och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.
Svar: Vi behöver prata med våra barn om känslor och tankar. Vi behöver agera som goda modeller för dem genom att vi vågar visa våra känslor av sorg, ilska och glädje. Vi får även bekräfta barnens känslor, att det är riktigt att visa ilska och sorg. Vi får bejaka pojkars gråt och sorg. Vi får visa att vi accepterar även pojkars sorg. Av tradition har vi tyckt att pojkar inte ska gråta och att vi sett det som en svaghet.
Vi får diskutera med våra barn om kompisrelationer och vad de tycker att är viktigt. Vilken typ av kompis uppskattar de? Tycker de om kompisar som är tuffa och starka? Vi kan även fundera kring tuffhet och starkhet. När är vi tuffa och starka? Kan vi människor vara både starka, tuffa och sårbara? Jag tror att de flesta människor är en blandning av allt. Den som är riktigt modig vågar också visa andra känslor, den riktigt starka vågar visa sorg och glädje. Att kunna visa kärlek är en styrka. Lite som Bamse säger: Den som är stark måste också vara snäll!
Vi som föräldrar visar också vad som är viktigt i en vänskapsrelation genom hur vi agerar och pratar med våra vänner och våra barn. Våra barn gör ju inte som vi säger – de gör som vi gör.
Det finns inga känslor eller egenskaper som är specifikt kvinnliga eller manliga, utan känslor och egenskaper är universella och våra behov är likadana. Både män och kvinnor behöver öva sig i att uttrycka sina känslor och behov. Traditionellt har kvinnor haft flera vänskapsrelationer än män, fast behovet av vänskap finns hos bägge. Den finska mannen har blivit lärd att tiga och lida, vilket syns i stor psykisk ohälsa och alkoholism i vårt samhälle. Det bästa botemedlet mot detta är att vi vågar närma oss varandra och vara ärliga. Vi behöver inte tjugo goda vänner, men alla skulle må bra av en god vän.
Vi får tro att den finska mannen vågar bli den mera känslosamma mannen, i stället för den tysta och karga. När stora stjärnor som Teemu Selänne kan gråta i direktsändning så förmedlar han att det är okej att gråta, fast han är man. Även om orsaken till gråten inte enbart var sorg, utan mera av glädje, så är det ändå en ny sida vi ser. När både stjärnan och reportern brister ut i gråt och omfamnar varandra visar de kanske vägen för andra finländska män. Det är okej att visa känslor, till och med att gråta i direktsändning.
