Syjunta 2.0

I en ombonad och hemtrevlig radhuslägenhet i Hemstrand i Vasa har klockan just slagit sex. Dags för syjunta. Carolina Djupsjöbacka, som är kvällens värd, välkomnar deltagarna Heidi Sandberg, Ann-Sofi Carlsson, Jenny Skuthälla och Victoria Grönlund i dörren. Efter lite vardagligt prat slår de sig ner i vardagsrummet. Stämningen är avslappnad och vännerna skrattar och samtalar lågmält.

Carolina och Victoria utgör tillsammans med Ann-Sofi pionjärerna i gruppen som samlas var tredje vecka i någon av deltagarnas hem. Idén fick Carolina när hon var mammaledig med första barnet.
 
– Jag vet inte varför. Jag hade mycket tid över och tyckte det kunde vara kul att träffa väninnor regelbundet. Kanske ha något tema, ge det lite mervärde.
 
Carolina tog kontakt med sin vän Victoria som direkt hakade på idén.

– Jag associerar syjunta med ”tant-tant”, det ska vara papiljotter i håret och stickningar. När Carolina kastade fram idén lät det så absurt att det blev häftigt, säger Victoria.

Med hjälp av djungeltrumman fick de ihop folk till den första träffen. I dag – snart sju år senare – lever syjuntan vidare. Deltagare har kommit och gått, barnen har vuxit upp och träffarna ordnas var tredje vecka i stället för varannan. Men gemenskapen är densamma.

Tid att lappa kläder
Det skrattas och pratas för fulla muggar och kvinnorna går igenom allt som hänt sedan sist. Några minuter in i samtalet plockar Victoria fram ett par vantar som hon ska lappa och Ann-Sofi följer hennes exempel. Av de fem kvinnorna på plats är det bara Ann-Sofi och Victoria som är i sytagen. Fastän träffen kallas för syjunta är hantverket bara en bisyssla för de pratglada kvinnorna.
 
– Somliga gör ingenting och somliga lappar kläder och stoppar sockor, säger Heidi.
 
– Jag brukar mest lappa barnens kläder, säger Ann-Sofi och visar upp ett par sockor med hål.
 
– Vi har kanske mer betoning på själva juntan än att sy. Man brukar har sju sorters kakor, men vi har bara en, säger Victoria och skrattar.
Men ibland har damerna haft gemensamma hantverksprojekt. De har bland annat stöpt ljus, gjort eget shampo och tillverkat tvålar som de sålt till stöd för missionsverksamhet.

– Vi sydde också blusar som skickades till Etiopien, säger Jenny.

Läs hela artikeln i papperstidningen.