En roman på 300 sidor utan ett enda ord – är det faktiskt möjligt? När Tom Tiainen hanterar pennan är det möjligt.
Neri handlar om en liten familj, en far och hans dotter, i trähusstadsdelen Neristan i Karleby. Berättelsen utspelar sig någonstans i det förgångna att döma av kläder och inredning.

Tom Tianens blyertsteckningar är ofta rofyllt harmoniska i sin mjuka och detaljrika stil. Ändå lyckas de beskriva en stundvis dramatisk handling. Mycket av dramatiken förmedlas genom närstudierna av huvudpersonernas ansikten med skiftande minspel.

Att läsa Neri känns som att bläddra sig genom en stumfilm i bokform. Ordlösheten, som hade kunnat vara en brist, använder Tom Tiainen som en arena för sitt kreativa berättande. Jag märker att jag läser bilderna uppmärksamt och fokuserat eftersom de inte har någon text att luta sig mot. Även om en del av estetiken har lätt naivistiska drag är Neri en bok för vuxna snarare än för barn, både med tanke på dramatiken och det många gånger subtila berättandet.

Just för att bilderna klarar av att förmedla berättelsen på egen hand är det lite synd att bokens baksidestext avslöjar så pass mycket av handlingen. Som läsare känner jag mig lite snuvad på upptäckten eftersom det tar ganska många sidor innan handlingen utvecklas. Vid det laget har jag hunnit bli hemmastadd i Tiainens visuella berättande. Efteråt undrar jag om jag hade läst bilderna annorlunda utan den färdiga tolkningen.

Vid sidan av att vara en både dramatisk och ömsint berättelse bjuder Neri också på igenkännandets glädje för den som är bekant med Neristans kvarter eller med konsthistoriens bilder.

Bok: Neri
Författare: Tom Tiainen
Förlag: Lönnberg Print & Promo 2015