Recensioner

BOK: Världens sista kväll och andra texter

Sofia Torvalds
Eftersom det är ett tag sedan C.S. Lewis dog (exakt 50 år, faktiskt) har de flesta Lewis-fans antagligen försonats med tanken att det inte är lönt att vänta på några nya verk: bäst att titta i bokhyllan därhemma och läsa om någon av de gamla godingarna i stället. Men se där tog man fel.

Förlaget Libris i Sverige firar 50 år efter Lewis död med att ge ut ett verk som innehåller en samling på femton texter, många av dem aldrig tidigare översatta till svenska: Världens sista kväll och andra texter.

Jag har alltid gillat Lewis, allra mest för att han är en lysande stilist, i sina bästa ögonblick samtidigt knivskarp och fylld av kärlek. När Lewis är bra är han så bra att jag känner att hans texter aldrig kommer att åldras.

Men sedan kommer de där stunderna då jag är tacksam över att jag inte var fysiskt på plats och åhörde just det föredraget som nu är nedtecknat och översatt och inbundet mellan två pärmar för att begrundas av kommande släktled. När han är som sämst är Lewis som en insändarskribent av den där knarriga, envetna och självgoda sorten.

Samlingen Världens sista kväll innehåller texter av bägge sorterna: härliga och jobbiga. Till de härliga hör Härlighetens tyngd (The weight of glory) som jag nu för första gången läste i sin helhet. Det är en text som Lewis skrev som en predikan i en av universitetskyrkorna i Oxford i juni 1941. Den handlar om den längtan som Lewis tror är inbyggd i oss, den där känslan som vi drabbas av varje gång vi ser eller hör något riktigt vackert. Vi kunde kalla den romantik eller nostalgi, Lewis tror att känslan finns där för att den är en längtan som enbart kan tillfredsställas i himlen.

Sedan ger han sig in på gissningar om vad ord som ”ära” och ”härlighet” kunde betyda i livet efter döden. Det budskap Lewis försöker banka i oss är att det inte finns några ”vanliga människor”. Det är ”odödliga varelser som vi skojar med, jobbar med, gifter oss med, snoppar av och utnyttjar – odödliga skräckväsen eller eviga ljusvarelser”.

En annan fin text är Bönens kraft (The efficacy of prayer). På ett enkelt och logiskt sätt reder Lewis ut bönens problem: hur kommer det sig att vi samtidigt uppmanas att be ”ske din vilja” och samtidigt får en känsla av att vi kan be om precis vad som helst i Jesu namn? Och inte bara be utan också få vår bön besvarad. Lewis ger inga svar, han är lika förbryllad som jag, men det hjälper mig i min egen förvirring att han formulerar frågan så tydligt.

Personligen tycker jag att C.S. Lewis är som bäst när han skriver om att vara kristen på ett sådant sätt att han riktar sig till dem som också är kristna. Då kan han tillåta sig att vara osäker, det finns en mildhet över texterna, ett personligt inslag som man kan och vill ta till sig.

Det är när Lewis börjar föreläsa för den vilseledda, ateistiska massan som jag har svårt med honom. Han argumenterar, krånglar in sig i komplicerade resonemang och får i värsta fall läsaren att känna sig både korkad och upprorisk. Jag kan föreställa mig hur han smågnabbades just på det här sättet med sina professorskolleger – och jag orkar inte lyssna.

Lyckligtvis kan jag välja. Den här samlingen innehåller glittrande guldkorn men också sådant jag aldrig har som avsikt att läsa om.

Författare: C. S. Lewis
Förlag: Libris 2013


ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46

PETRUS FÖRSAMLING. Kyrkpressen ställde några frågor till Pia Kummel-Myrskog och Ronny Thylin som har anmält intresse för jobbet som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 23.1.2024 kl. 07:06

PRESIDENTVAL. Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo intervjuade alla nio presidentkandidater på scen i sin domkyrka. ”De uttryckte alla hopp”, säger han nu efteråt. 22.1.2024 kl. 10:00

PRESIDENTVAL. Under presidentkandidaternas valrörelse har en symbolfråga varit: Ska presidenten i nyårstalet önskaGuds välsignelse? Så här har de svarat i valkompasser och medier. 22.1.2024 kl. 16:13

PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54