Recensioner

Bok: Det enda som egentligen händer oss

Sofia Torvalds
Det enda som egentligen händer oss är Merete Mazzarellas sätt att skriva autofiktion, står det på bakpärmen till Mazzarellas färska bok. Det är en hänvisning till autofiktionens guldgosse Karl Ove Knausgård, och faktiskt är det något ovanligt knausgårdskt över den här boken som handlar om kärlek, skuld och lite grann om skam också.

Boken redogör för ett år i Merete Mazzarellas liv, ett mycket märkligt år. Den handlar om hur en ganska nyligen pensionerad universitetsprofessor förälskar sig handlöst i en gammal vän, en kollega från det andra universitetet, professor han också men i filosofi. Men hon är gift. Hennes man bor i Uppsala och han är över åttio. Mannen förebrår henne inte med ett ord, men hennes bästa vän säger upp kontakten.

Den här boken är det baraste jag läst av Mazzarella. Den handlar, som sagt, om skuld och om lycka. Om jag ska hitta en scen som på något vis sammanfattar den stämning jag grips av då jag läser är det den där Merete Mazzarella köper två stycken mycket dyra bh:n i en fin butik i Stockholm. Just den passagen handlar egentligen om god service, men jag läser den som en berättelse om nyfunnen sensualitet. Expediten kastar en blick på sin kund, låter henne sitta och vila sig i den mörka provhyttens trygghet och bär sedan in de bh:n som ska provas. Omsorgsfullt lyfter hon in brösten i kuporna. När Mazzarella går ut med sina uppköp säger hon: Du är en snygg kvinna – fortfarande.

Det skrivs aldrig ut men man förstår att den nya mannen, han som boken igenom kallas ”sambon”, har fått henne att känna sig just så: trygg, omhändertagen, snygg – fortfarande.
Till det mest berörande i den här texten hör ändå de korta scenerna hos mannen i Uppsala – hos honom som mot bokens slut börjar kallas ”han som snart inte längre är min man”. Hur han inte kan somna och hon ger honom insomningstabletter, fyra stycken. Av mängden förstår läsaren att sömnlösheten är av det allvarligare slaget och att det bakom hans hövliga tystnad bor känslor som man bara kan ana sig till.

Vi får veta att han blivit övergiven tidigare i sitt liv, att hans mamma dog då han var två år. Vi får veta att makarna aldrig skrattat tillsammans. Vi får också veta att hon inte tänker upphöra med besöken i Uppsala, med att envist hålla kontakt med den person hon sårat. Tillslut läser jag scenerna som scener om en mor som brutit upp från sin familj för en ny kärlek och nu har delad vårdnad om ett barn som hon tar hand om de överenskomna veckorna, för att sedan åka ”hem” till sitt nya liv, medan alla (och framför allt då det övergivna barnet) beter sig som om allt var som förr. Medan Mazzarella sitter på kafé i Uppsala noterar hon mycket riktigt hur en veckoslutspappa umgås med sin ointresserade son och låter förstå att han redan är på väg, att han längtar efter att redan vara på väg.

Det enda som egentligen händer oss är en mångbottnad skildring av en smärta som jag inte minns att jag skulle ha stött på i Merete Mazzarellas tidigare produktion. Men jag hade gärna läst ännu lite mer om det nya livets vardag och lite mindre om forskning, tidningsklipp och anekdoter.

Det enda som egentligen händer oss. Ett år i livet. Författare: Merete Mazzarella. Förlag: Söderströms 2012.


Många finländare förband sig till att leva mer miljövänligt under fastan. 10.4.2012 kl. 10:40

Påsk. Glädjen är som en stadig luftström. Glädje är att välja att tro. 8.4.2012 kl. 08:00

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt. 7.4.2012 kl. 12:00

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar. 6.4.2012 kl. 15:00

Påsk. Lidande är när saker och ting känns långdragna och jobbiga. Åskådarplatsen innebär också lidande. 6.4.2012 kl. 10:00

Påsk. Gripandet av Ledaren igår natt föregicks av en rad dramatiska händelser. 6.4.2012 kl. 06:00

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till. 6.4.2012 kl. 03:00

Judas är den nattsvarta boven, svikaren som säljer sin mästare för pengar. 5.4.2012 kl. 23:00

Nattvard. Vi behöver inte ligga till bords och bryta bröd för att fira nattvard. 5.4.2012 kl. 18:00

biskop. Biskop Björn Vikströms påskhälsning till Borgå stift. 5.4.2012 kl. 12:00

Påsk. Passioner, konserter, gudstjänster. Här är ett litet axplock av påskens händelser. 4.4.2012 kl. 16:00

Biskop Björn Vikström summerar de lutherska biskoparnas resa till Israel. 4.4.2012 kl. 14:36

Gabriellas sång är Helen Sjöholms bravur. Men den är också Riki Sorsas livsberättelse. 4.4.2012 kl. 09:00

Satu Kantola leder Finska Missionssällskapets inrikesarbete. 4.4.2012 kl. 12:54

bibeln. Församlingarna i Esbo donerar 2 900 biblar till stadens grundskolor och gymnasier. 3.4.2012 kl. 11:29

teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14