Lyckligt omodern

21.12.2017
INKAST.

Jag känner mig så otroligt otrendig som julstressar. Allt oftare hör jag bekanta säga något i stil med ”vi valde att fira bara vi, släkten får fira någon annanstans i år. Vi orkar inte göra någon grej av julen, vi tar det bara lugnt och chillar tillsammans”. Att baka, städa, storhandla, pynta och stressa känns inte särskilt coolt. Sedan städgurun Mari Kondo, som vill att vi rensar ut alla prylar som inte sprider glädje i våra hem, blev en bästsäljare så förstår ju också vem som helst att man inte kan hålla på och fylla folks urstädade, minimalistiska boningar med en massa pinsamma julgåvor och ångestskapande julpynt. Dessutom belastar konsumtionen planeten. Julklappar är helt enkelt otrendiga.

I min familj har vi dragit ner rejält på julbordet, förra året var det trerätters middag på julafton. Klapparna försöker vi också minska på och julstädningen är sedan länge minimal. Jag som trodde att julen skulle få tillbaka sin magi när vi fick egna barn har fått märka att julen tvärtom håller på att tappa sitt skimmer. Min barndoms storstilade släktkalas är otrendiga och jag skäms över min julstress. Man ska ju bara ta det lugnt och chilla tillsammans. Men om jag inte är särskilt ”chill” till min personlighet då? Om jag inte orkade läsa längre än förordet på Mari Kondos bästsäljare? Om mitt sätt att visa uppskattning och omtanke, mitt kärleksspråk, de facto råkar vara att ge gåvor? Ja, då får jag väl lov att vara otrendig då, en endaste gång om året.

Vardagen är så förtvivlat inrutad när man lever med läsordning och veckoscheman på kylskåpsdörren. Vi äter i princip bara makaroner och potatis, borstar tänderna regelbundet och ser till att vara hemma i tid så att alla hinner sova åtminstone åtta timmar per natt. Låt oss nu för böveln bryta rytmen ens en gång om året!

Jag tycker det är fint att traditionen omformas och utvecklas, det måste den väl göra för att överleva. Men jag tycker inte om hur den tunnas ut i de fall som det beror på vår tids ”coolhet”, som i mina ögon ofta ter sig som en väldigt nonchalant inställning till allt och alla - en slags extrem variant av jantelagen som gjort det pinsamt att ens försöka. För mig räcker det inte att klicka ”intresserad” på evenemanget julafton och bestämma mig samma dag – ifall det inte dykt upp något mer spännande – för att gå på släktkalas. Jag vill ropa ja, ja! Jag är med på årtusendets jul. Jag vill träffa er alla, för mig betyder julen gemenskap. Och jag vill ge er gåvor för jag tycker om er. Jag lägger så gärna en timmes nattsömn på en genialisk bordsplacering och jag orkar använda synonymordbok för att få till julklappsrim utan nödrim.

Och nej, det handlar inte om att vara bäst i julklassen och stå där på julmorgonen med nypressat förkläde och blänkande kopparkastruller. Det handlar om kärlek och om viljan att höra ihop, visa uppskattning och fira tillsammans med någon man tycker om. Enligt en studie gjord vid universitet i Berkley så mår vi superbra när vi vågar visa lite generositet. Givandet stärker såväl gemenskapen som tilliten och samarbetet inom en grupp. Och när vi känner oss nära och trygga tillsammans så frigörs vårt eget lyckohormon oxytocin och vi mår bra både fysiskt och psykiskt säger forskarna. Ge så ska du få - må bra i både själ och kranskärl. Så jag struntar i såväl trenden som Kondo och jantelagen, och fortsätter städa och pynta och stressa lite extra. För utan julens ”fiilis-injektion” vet jag inte hur jag ska överleva vintern. Utan Jesusbarnet i krubban vet jag inte hur jag ska leva resten av de där inrutade makaronidagarna.

Nina Österholm

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55