En himmel full av stjerner

Redan innan rättegången började bröt rättspsykiatrerna arm. Var denne Norges mest avskydde gärningsman tillräknelig eller inte? Häromveckan gör en av nestorerna i norsk psykiatri, professor Einar Kringlen, en helomvändning och menar att gärningsmannen inte är psykotisk.

Själv hävdar Breivik att han visste vad han gjorde. Under rättegången har han vittnat om att han aktivt slog bort tankarna om medlidande för offren för att ”han då inte skulle ha kunnat fortsätta”.
Skrämmande enkelt påstår han att man kan förtränga det man vet är rätt när instinktiva känslor, som den att skydda den mindre och svagare, får alla inre rödlampor att blinka. Och ifall Anders Behring Breivik förklarats fullt kapabel att ta ansvar för sina handlingar följer frågan: Kan alla göra det han gjort? I ett populärt svenskt diskussionsforum går en tråd het kring hans eventuella psykopati. En av deltagarna slår huvudet på spiken: ”Det jag egentligen undrar är varför du tycker det känns bra att kalla Breivik psykopat, hur tycker du att du distanserar dig från honom genom detta begrepp?”

Ja, diskussionen kring Breiviks tillräknelighet handlar kanske i grund och botten också om ett behov av att singla ut honom och säga att han inte är som vi andra, att vi inte kunde göra samma sak som han. Men är det helt sant?

Värden har inget värde om ingen längre håller fast vid dem. ”Två ting fyller själen med ständigt ny och tilldragande beundran och vördnad, ju oftare och intensivare tanken sysslar med dem: den stjärnbeströdda himlen över mig och den moraliska lagen inom mig”, skriver en själsbesläktad författare tvåhundra år före sången om barnen under regnbågen och stjärnorna. Filosofen Immanuel Kants  kända ord är också inristade på hans gravsten. Hans kategoriska imperativ är direkt kopplat till den gyllene regeln: ”Handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den ska bli en allmän lag.” Det var den lagen Anders Behring Breivik medvetet valde att sätta åt sidan på det mest extrema sätt.

Ju fler som tydligt väljer att göra det motsatta och slår vakt om maximen i alla lägen, desto starkare växer övertygelsen om alla människobarns rättmätiga plats under stjärnehimlen.