May Wikström är chefredaktör för Kyrkpressen.
Ärkebiskopsspekulationerna tog med ens fart på allvar mitt i högsommaren i och med Kari Mäkinens besked om att han önskar gå i pension redan som 63-åring.
Att det skulle bli aktuellt snart är ingen hemlighet. Men med tanke på att många biskopar valt att sitta betydligt längre än så är det säkert lite oväntat för en del. Biskopskollegan Samuel Salmi från Uleåborg fyller till exempel 67 nästa år.
Det finns säkert många orsaker till att Mäkinen har fattat sitt beslut. Men det är helt klart att det offentliga slitaget på ärkebiskopen för Finlands evangelisk-lutherska kyrka numera är mycket stort. Snabbt vänds blickarna åt det hållet när det gäller att tycka till om existentiella eller moraliska frågor. Ibland rent av onödigt snabbt. Andra gånger – som till exempel i den fortgående flyktingdebatten – välkommet som en motvikt till det politiska och ekonomiska etablissemangets priorieringar. Helt klart är ändå att den individ som ska hantera ämbetets krav ställs inför en press, som tidvis måste vara omänsklig.
I kyrkans moderna historia anses emeritus John Vikström ofta som den första mediala ärkebiskopen. Han gjorde sig tillgänglig för medierna, uttalade sig i klarspråk och förstod och respekterade deras sätt att arbeta – vilket i sin tur ledde till en respekt från deras sida. Ställvis var han så pass omtyckt att det ledde till spänningar i biskopskollegiet, eftersom den klassiska synen på ärkebiskopen dittills handlat om att vara primus inter pares: den främste av bröder. Det framhölls att kyrkan inte var ett aktiebolag med ärkebiskopen som vd.
I dag har också biskopskollegiet fått finna sig i att telefonnumret till ärkebiskopen går hett när det gäller. De andra biskoparna tillfrågas oftast på grund av sina personliga mediala talanger eller kända åsiktspositioneringar.
Just det här gör också att startfältet bland ärkebiskopskandidaterna är ojämnt redan från början – för det är bland biskoparna den nya ärkebiskopen i regel väljs. De som synts mer i offentligheten, blivit tillfrågade, är naturligt nog också starka favoriter.
Det är därför den sympatiska Esbobiskopen Tapio Luoma, den energiska Kuopibiskopen Jari Jolkkonen och Borgå stifts ärligt reflekterande Björn Vikström snabbt lyftes fram som möjliga efterträdare i spekulationerna.
Vikström är kanske den som allra mest har omfamnat de sociala mediernas möjligheter att tala direkt till sina lyssnare, och följaktligen har han också i det här fallet valt att öppet meddela via sin Facebookprofil att det inte har ingått i hans planer att ställa upp. Men han stänger inte dörren utan tillfogar att varje biskop nu får rannsaka sig. Det hela handlar också om hur kandidatfältet ser ut. Det är med spänning vi inväntar hur det subtila valracet utvecklar sig under de kommande månaderna.
