1930 skrivs det in i Finlands äktenskapslag att kvinnan inte längre är underordnad mannen. I kyrkan är det många som oroar sig: Kan äktenskapet nu längre kallas kristet?
Kring 1950-talet diskuteras frånskildas rätt till äktenskap i samhället och kyrkan. Samma oro: kan äktenskapet nu kallas kristet? Så sent som 1978 föreslår biskopsmötet att enskilda präster som inte vill viga frånskilda ska meddela detta till sin biskop – en praxis som fortfarande gäller, men sällan praktiseras.
I maj 2017 sitter ett hundratal ombud i en plenisal i Åbo och diskuterar äktenskapet, den här gången i form av ett initiativ om att möjliggöra kyrklig vigsel också för par av samma kön, men så att ingen ska tvingas viga mot sin övertygelse.
Tanken är att själva initiativet ska diskuteras men för många är det svårt att hålla sig till ämnet. Diskussionen, som vid flera tillfällen avbryts för att upptas senare, sträcker sig över flera dagar. Det är tydligt att många känner ett behov av att positionera sig. Många anser att det är just den här frågan som avgör om den lutherska kyrkan i Finland kan kallas kristen i framtiden eller inte.
På listor som cirkulerat i Svenskfinland har över 1760 namnteckningar för äktenskapet mellan man och kvinna plitats ner. En dag före kyrkomötet lämnas listorna över till biskop Björn Vikström, som nyligen utkommit med en bok om kärlek i vilken han med teologiska argument försvarar de homosexuellas rätt till äktenskap.
Under diskussionens gång lämnar en del ombud plenisalen i Åbo i protest, andra trycker hörlurar med musik djupt i öronen. De flesta sitter tålmodigt kvar på redan onda rumpor och lyssnar på den diskussion som få förväntar sig att ska få ett slut inom de närmaste åren. Ett ombud avbryts av ordförande Kari Mäkinen i talarstolen, en biskop anklagar en annan för taktikering.
Den som inte lägger skygglappar för ögonen inser att det är lika problematisk att tala om det sanna kristna äktenskapet som det är att säga att äktenskapet bara handlar om kärlek och mys. Är man välvilligt inställd måste man ändå välja att tro att det är sann omsorg om kyrkan som driver bägge parter. Men vackert är det inte.
Medan diskussionen pågår nås vi av budet att en omsusad ung pastor i Karleby, som högljutt fördömt homosexualitet, meddelar att han avbryter sin pastorstjänst, delvis på grund av en utomäktenskaplig homosexuell relation.
Ett ombud stiger upp i talarstolen och berättar att hans 80-åriga mamma, som följt med live-strömmen från kyrkomötet, försynt undrat om ombuden överhuvudtaget vet i vilken verklighet människor utanför plenisalen lever.
Allt det här kan te sig närmast komiskt. Men för den som älskar kyrkan, och för den som älskar människan, är det bara sorgligt.
Texten har redigerats 11.5 kl. 10.45. I den ursprungliga texten stod det att ett ombud ombads lämna talarstolen. Ombudet Leif Nummela ombads inte lämna talarstolen, utan avbröts i sitt anförande.
