Socknen historia – uppdraget inte

29.11.2016

LEDARE. Vad skulle de tänka i dag, de generationer som uppförde en stolt kyrka mitt i byn?

De blev rätt många med åren. Enligt en uppskattning från Kyrkans informationscentral cirka 830 stycken. Inte kunde fäderna ana att det skulle komma en tid när avstånden skulle krympa så totalt, att den gamla huvudkyrkan skulle ligga inom tjugo minuters räckhåll för de bilburna, som då skulle utgöra mer eller mindre alla bybor.

Knappast skulle de heller ana att kyrkan, bygdens stolthet, numera sällan är den plats som får samma bilburna folk att susa in till stan – utan att det snarast handlar om att fylla kylen med varor från den stora supermarketen i utkanten av stan. Inte kunde de veta att gränserna mellan socken och socken inte längre är ett hinder för arbete, fritid eller kärlek. Sjukskötaren jobbar i grannkommunen, grannpojken spelar yttervänster i stadens fotbollslag och har stadigt sällskap femhundra kilometer bort.

Andra bygder skulle till sin förvåning få se sina blomstrande närsamhällen vissna ner och avfolkas. Nej, inte kunde fäderna och mödrarna veta, att där kyrkan fortfarande står kvar har tiden för länge sedan sprängt de gamla strukturerna för bygdderna runtomkring.

Det betyder inte att församlingen skulle ha dött eller mist sin betydelse. Kanske är det rentav tvärtom, för många kan den vara det nätverk som gör hemtrakten till något mer än ett övernattningsställe.

Församlingen kan skapa viktiga vardagsnätverk mellan dem som bor och lever nära varandra. Församlingen kan också se och fånga upp dem som i tysthet lider nöd också, eller till och med särskilt, på en liten ort. Men för att göra det behöver församlingen inte längre samma lokala volym som kom som en självklarhet för ett par århundraden sedan. Man måste våga ifrågasätta hur viktigt det är att församlingen stationärt och hundraprocentigt ”bor” på hemorten, när inte ens ortsborna gör detsamma. Hur mycket kropp måste församlingen ha lokalt för att den också ska vara ande?

I klartext är det just sådana frågor som diskuteras i Pedersörenejdens samfällighet. Det gäller att hitta balansen mellan strukturer och verksamhet, ramar och innehåll. Och naturligtvis går det inte att blunda för att de många gånger är svåra att skilja åt. Ändå är det skäl att reflektera över hur sorgligt det är om den evangelisk-lutherska kyrkan långsamt kvävs till döds av sin egen historiska tyngd.

Kyrkorna kom till för att det fanns ett behov. De var inte bara andliga centrum i sin bygd. De var informationscentraler, sociala knutpunkter, rättssalar, äktenskapsmarknader och handelskammare.

I dag har största delen av de funktionerna flyttat ut för länge sedan. Kvar finns det andliga uppdraget och utmaningen att förvalta det rätt bland de människor som lever här och nu.

May Wikström

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00