Konsolidering av stiftet i sikte

17.11.2016

INKAST. Den här spalten är ju nog inte avsedd för debattinlägg om det svenska stiftets framtid och struktur.

Men jag kan inte låta bli att, än en gång, beröra frågan, med anledning av ett reportage i KP 3.11. Där redogörs för framtidskommitténs färska rapport. En kommitté tillsatt av kyrkomötet i maj 2015. Den har alltså arbetat föredömligt snabbt. Och glädjande nog ”vänt upp och ner på allt”, som kaplanen och kommittémedlemmen Eivor Pitkänen uttrycker det.

Jag ska här ta fasta enbart på de reformförslag som gäller kyrkostyrelsen. Att den enligt förslaget radikalt ska bantas ner är ju helt riktigt, eftersom det uttryckligen är i toppen nedskärningar bör ske för att rädda kärnan inom kyrkan, det vill säga verksamheten på basplanet. Ur svensk synvinkel innebär förslaget att KSCA, Kyrkans central för det svenska arbetet, läggs ner och uppgifterna, och en del av dess personal, överförs till domkapitlet i Borgå stift.

Rätt tänkt, om ni frågar mig. Och det har jag talat för i många år, också i denna spalt. Det innebär ju inte bara att vi återgår till situationen före den nuvarande konstruktionen utan också att vi konsoliderar de allt knappare resurserna på det enda förnuftiga sättet genom att koncentrera dem till en och samma adress, med postnumret 06100.

Direktorn för KSCA, Sixten Ekstrand, räds den isolering som en förflyttning av den nya svenska enheten till Borgå skulle medföra; ”enheten blir som en autonom kyrka i kyrkan och vi kommer att distanseras från de finskspråkiga. Vi förlorar synergieffekter och idéer”. Men hallå: vadan denna fatala brist på självtillit? Inte för att den rädslan är ny, tvärtom. För så har det alltid låtit, ända sedan 1800-talet, då man från så kallat kultursvenskt håll velat stoppa förslag om svenska särlösningar, och en starkare autonomi. Till all lycka fick vi ändå vårt svenska stift år 1923, trots den här typen av motstånd, också inom kyrkliga kretsar. För intressant nog var det ju slutligen politikerna inom riksdagen som drev igenom den svenska stiftslösningen.

Visst vore det trevligt om man ”även i fortsättningen hör svenska i Kyrkostyrelsens kafferum”, som det heter i reportaget – men ursäkta mig; avgjort viktigare är väl ändå att vi på bästa sätt kan utnyttja de resurser vi har inom vårt svenska stift? Och det sker knappast genom att man splittrar resurserna för att kunna dricka kaffe i Helsingfors. Och att ens överväga en förflyttning av hela rasket till huvudstaden är väl ändå höjden av resignation, och brist på finlandssvenskt självförtroende!

Låt vara att jag bekantat mig med framtidskommitténs rapport endast i form av KP:s referat, men jag kan utgå från det inte annat än gratulera den till ett fräscht nytänk, åtminstone vad gäller kyrkostyrelsen och KSCA. Vi har inom en nära framtid inga andra möjligheter än att banta ner kyrkans organisation, radikalt, och rädda vad som räddas kan av det svenska stiftet, genom att koncentrera det, på den plats det funnits sedan 1923.

Thomas Rosenberg

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31