Jag är den tråkiga pappan

10.11.2016

INKAST. Det händer ofta. Vi går förbi en leksaksaffär, ett kafé, en godisbutik eller något dylikt, och den spontana reaktionen är ”pappa, jag vill ha”.

Ett typiskt beteende hos de flesta barn, men ack så frustrerande. Det är i och för sig förståeligt att mina barn vill ha det ena och det andra. Varför skulle de inte vilja det? De lever nämligen i en värld som uppmuntrar till att begära det som kommer för deras blickar, och de får ständigt veta att det enda som har något värde är det som omedelbart ger dem personlig tillfredsställelse.

Jag förstår det så väl för jag känner ofta samma sak. Jag vill också ha, och därför blir det så svårt att neka barnen med sina längtande blickar. Då kan jag resonera att det ändå inte kostar så mycket att köpa den där leksaken, en slickepinne eller en kaka. Man måste ju få lite guldkant i vardagen.

Men på samma gång är jag orolig över att om jag hela tiden ger, så kommer mina barn att sluta värdera tingen vi köper. Jag är rädd för att de ska få en attityd där tingen upphör att ha något inneboende värde – förutom i akten av att konsumera dem. Jag vill ju inte att mina barn ska tycka att de saker de får av oss med detsamma blir gamla och kan därför kan kasseras till förmån för nästa sak som lockar deras begär.

Genom att barnen alltid får är jag rädd att deras begär för att få allt nyare saker, gör att de uppfattar ting som utbytbara och rent av obetydliga förutom i själva konsumtionsakten. Mest av allt är jag rädd för att deras livssyn ska präglas av denna konsumentattityd. Jag vill att de ska ha den empatiska kraften som gör att de förmår engagera sig för världens lidande. Men hur ska det kunna ske om de förhåller sig till världen och medmänniskan med en konsumentattityd? Riskerar inte världen och medmänniskan i så fall att bli enbart ytterligare en vara som kan konsumeras – ett annat utbytbart och obetydligt ting? Varför skulle de i så fall engagera sig för något som är utbytbart och obetydligt?

Jag upplever att en konsumentkultur av likgiltighet genomsyrar mycket av västvärlden, och jag vill inte att mina barn är del av den kulturen. Eftersom vi lever mitt i en sådan kultur får jag och min fru ofta känslan av att andra fördömer oss. Vi upplever att vi blir stämplade som tråkiga – alltså, sådana som sällan tillåter någon guldkant i tillvaron. Den känslan är jobbig. Men jag ber att hela min familj ska orka stå emot de frestelser som konsumtionskulturen erbjuder, för jag är rädd att den guldkant som den menar att vi kan unna oss, enbart är gjord av kattguld.

Fredrik Portin

LÄGEROMRÅDE. Evangeliföreningen har tecknat avtal om att bygga en ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby. Avtalet omfattar åtta stugor som ska stå färdigbyggda inom april 2027. 12.2.2026 kl. 15:38

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00