En av de tidningsgrupper som av tradition varit stark i vårt land är de religiösa. På finskt håll torde antalet religiösa tidningar i dag röra sig kring minst 50, medan det på finlandssvenskt håll i dag finns åtminstone tretton verksamma tidningar och tidskrifter som kan hänföras till denna kategori. Överlägset störst är Kyrkpressen, som kan sägas vara en medlemstidning för vårt klart största förening, det vill säga vårt svenska stift, med dess medlemsorganisationer i form av församlingar. Att jag betonar föreningsaspekten sammanhänger med att det är så vi framöver kommer att betrakta kyrkan och dess medlemmar: som en förening bland andra föreningar – men det är en annan historia.
De övriga religiösa tidskrifterna är avsevärt mindre, med upplagor från några hundra till några tusen. Men sammanlagt utgör de en anmärkningsvärd grupp, i alla avseenden. Och seglivad: åtminstone åtta av dem är mer än hundra år gamla, med Mission som nestorn i sällskapet från 1859, vilket gör den till den nästäldsta tidskriften i vårt land. Äldst är Finska läkaresällskapets handlingar, från 1841.
Att tidskrifterna är så många, och så gamla, återspeglar självfallet den starka religiositeten i vårt land, inte minst på svenskspråkigt håll. Men också splittringen i ett stort antal olika riktningar och rörelser. För en utomstående kan mångfalden, och ihärdigheten i de trots allt ganska små tidskrifterna, te sig förbryllande. Men sådan är tron, när den är stark; den ser inte till antalet, och för en stark gemenskap är det självfallet viktigt att ha ett gemensamt organ för informationsutbyte och reflexion.
De flesta av tidskrifterna har på ett föredömligt sätt hängt med i utvecklingen, och satsat på förnyelse av både innehåll och utformning. Men visst finns det utmaningar. Liksom för de flesta andra tidningar och tidskrifter är digitaliseringen, och hur långt den ska föras, något som engagerar. Men för tidskrifterna överlag gäller att papperet ännu länge framöver kommer att vara konkurrenskraftigt, av den enkla anledningen att tidskriften i pappersformat har ett överlägset ”gränssnitt”, för att tala i digitala termer. Jag är alltså övertygad om att flera av våra religiösa tidskrifter med tillförsikt kan se fram emot sina 150-årsjubileer.
Besvärligast är det kanske för den allra största, det vill säga Kyrkpressen, och de minsta, som Ad Lucem. För den förstnämnda eftersom dess upplaga är helt i händerna på de enskilda församlingarna och deras beslut om prenumeration för sina medlemmar. För den sistnämnda för att den med sin lilla upplaga (kring 300) är väldigt sårbar. Bägge är omistliga; KP som överlägset största och sammanbindande organ för hela Svenskfinland, Ad Lucem för att den i över 100 år har varit en viktig och reflekterande röst.
