Våndan att välja

Det hjälper inte att se vem som hör till den lutherska kyrkan. De två troligen mest aktiva kristna hör inte till kyrkan.

Att endast tre av de åtta hör till den lutherska kyrkan förvånar mig ändå. Tänk att sekulariseringen gått så långt att man inte ens behöver bry sig om att vara nominell medlem för att få fler röster.
Sen har ju en deklarerat att han kan överväga att skriva in sig ifall kyrkan anpassar sig till det han står för. Cynikern i mig tvivlar starkt på att han i så fall kommer att bli någon aktiv kyrkobesökare.

På webben erbjuds valmaskiner som ska hjälpa mig att välja bland de åtta. Men vad hjälper det när valmaskinerna föreslår dem som jag vet har diametralt olika åsikter än jag i frågor som jag prioriterar högst.

Så här svårt har jag inte upplevt något presidentval tidigare. Men det blir väl att rösta på en kvinna eller på Paavo. Sauli lär ska gå vidare ändå. Om inte Sauli tagit hem spelet redan i första omgången borde valet vara lättare i den andra omgången.

Egentligen borde alla åtta göra sitt yttersta för att inte få min röst. Jag minns inte att den presidentkandidat jag röstat på någonsin har blivit vald. Kekkonen fick aldrig min röst.