Kyrkans våndor och nya vändor

13.05.2015
Förra veckans politiska thriller skuffade det annars också inte alltför mediesexiga kyrkomötet i skymundan. Det oaktat var dramatiken där minst lika stor. De beslut som fattades är dessutom inte helt fristående från det som skett under förra regeringsperioden och det som eventuellt kommer att hända under den förestående. Den kyrkliga bubblan är inte så tät att dess trygghetszon inte kan spräckas av världsliga planer.

Därför var den omröstning som ägde rum i kyrkomötets plenum i torsdags både viktig och spännande. Efter en lång debatt röstade mötet ner den strukturreform som beretts i många omgångar, i många organ, med bara tre röster ifrån den kvalificerade majoritet som skulle ha krävts för att driva igenom förslaget.


Lägger man till det faktum att sex av sju stiftsrepresentanter i mötet röstade nej, så kan man i enlighet med ombudet Max-Olav Lassila säga att de svenska rösterna avgjorde saken. Men det är viktigt att slå vakt om kärnan i frågan: Ja, den planerade modellen kunde ha varit ödesdiger för Borgå stift. Men orsaken till att den föll är ändå att kyrkans folkvalda på det stora hela hade börjat tvivla på att modellen var den riktiga. Det sista vi behöver i tider av hårdnande attityder mot minoriteter och språk är en polarisering också i kyrkans gemenskap.

Grunden till hela det arbete som plöjts ner i beredningen av reformförslaget kan i sin enklaste form uttryckas i samma mantra som ekar i samhället i stort. Det lyder: ”Något måste göras!” Att kyrkomötet inte köpte någotmåstegöras-argumentet enbart av dess egen ödesmättade tyngd är, fastän många säkert kan tycka annorlunda, inte bakåtsträvande utan ansvarsfullt beslutsfattande. Det går alltid att börja om, att tänka om och tänka nytt. Det arbete som är gjort har också blottlagt de negativa sidorna, om än diskussionen kring dem kom igång i ett beklagligt sent skede. De insikterna kan tas med i matsäcken redan från början när nästa omgång börjar.

Vilka var då riskerna, på vanligt dödligt språk? Hårddraget handlar det precis som i alla andra sammanhang om makt och pengar.


Modellen, där församlingar med tvång skulle ingå i en gemenskap, samfällighet, krävde en överbyggnad, som beskrevs som enbart administrativ. Men när detta samtidigt innefattar ekonomisk förvaltning och arbetsgivarroll är det ofrånkomligt att det bildas ett nytt skikt. Dilemmat avslöjades tydligast i diskussionen om vem som ska leda samfälligheten. Den som sitter på pengarna och personalansvaret har naturligtvis också makt. I det läget är talet om församlingens fortsatta självbestämmande och integritet under paraplyet en chimär. Kyrkomötet slog nu i sin omröstning fast var dessa hör hemma. Det ger församlingarna ingen anledning att sucka och luta sig tillbaka. Den besvärliga frågan om pengarna, framtiden, solidariteten och ansvaret har landat på deras bord.


Något måste göras.

May Wikström

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

UNDERSÖKNING. Hela 60 procent av kyrkans medlemmar uppgav att de mött församlingen via medier, som församlingstidningen, andra tidningar, tv:n och radion. Bland de som inte hör till kyrkan var siffran 33 procent. 1.6.2023 kl. 12:15

ENKÄT. Församlingarnas empati- och imageundersökning visar att människor i stadsmiljö upplever att Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är mer närvarande än förr. 1.6.2023 kl. 12:22

MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00