Respekt!

07.04.2015
Församlingens ungdomsledare Anna-Lisa var en viktig person för mig och många av mina kompisar när vi växte upp. Hon talade ett språk som vi förstod.

”RESPEKT!” dånade Anna-Lisas röst över de församlade konfirmanderna. Vi är människor, och därför visar vi varandra respekt!


Nyligen ekade den uppmaningen på nytt i mitt huvud. Jag satt och småfnös åt en insändare som klagade över att kyrkan jämt ändrar på allt. Försöker kyrkan vara trendig och inställsam? frågade skribenten. Jag greps av en vild lust att skriva och be om adressen till skribentens församling, eftersom det hon beskrev är något som jag har längtat efter de senaste 40 åren. Inte en inställsam kyrka, men en som vågar ändra sitt språk och sina ritualer mycket, mycket frejdigare än nu.

Jag försökte mellan raderna utläsa om skribenten representerade dem som vill att kyrkan står för näpen och stämningsfull tradition och anser att sommaren är förstörd om någon har ändrat rytmen i Den blomstertid, eller om hon hörde till dem som tycker att det enda acceptabla sättet att förmedla kyrkans budskap är via välpatinerad frälsningsfraseologi. Men innan jag på allvar hade hunnit börja gotta mig åt alla andras enögdhet hörde jag som sagt Anna-Lisas röst: ”RESPEKT!”

Så jag backade och tänkte om, för det gjorde man om Anna-Lisa krävde skärpning.

Och jo – visst finns det skäl att respektera också så kallad kulturkristendom. Den bär inom sig en längtan efter att knyta an till en levande tradition, en längtan som ofta går mycket djupare än kravet på oförändrade psalmtexter. Svårare har jag att förstå att någon som ser kristendomen som en aktiv gudsrelation, en fråga om liv och död, kan nöja sig med att förmedla sin tro i en föråldrad förpackning som är svår att öppna. Det är faktiskt ett tecken på bristande respekt gentemot både budskapet och dem man talar till.

Kort därefter satt jag som ensam gudstjänstveteran i en kyrka full av pinfärska konfirmander. Det slog mig att hela gudstjänsten präglades av en dubbelsidig brist på respekt. Ungdomarna förväntades genomgående anpassa sig till liturgin och psalmerna, i stället för tvärtom. De var som middagsgäster som i stället för något ätbart får höra värdinnan recitera gammaldags recept, såna där som innehåller vackra men tyvärr inte tidlösa råd i stil med ”tvätta smöret och elda ugnen väl”. När det sedan blev dags för nattvarden stövlade många fram under prat och skämt och någon lyckades visst få bröd och vin två gånger, till allmän förtjusning. Å, vad jag önskade att Anna-Lisa hade varit där. Hon skulle ha fått oss både att förstå gudstjänsten och att visa respekt för det som är viktigt för någon annan.

Vårt bondförnuft säger oss att respekt är något man ska förtjäna. Gud är inte förnuftig på det viset: Han visar oss alla enorm respekt, ger oss till och med en fri vilja. Antagligen för att respekt är kärlek.

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00