Respekt!

07.04.2015
Församlingens ungdomsledare Anna-Lisa var en viktig person för mig och många av mina kompisar när vi växte upp. Hon talade ett språk som vi förstod.

”RESPEKT!” dånade Anna-Lisas röst över de församlade konfirmanderna. Vi är människor, och därför visar vi varandra respekt!


Nyligen ekade den uppmaningen på nytt i mitt huvud. Jag satt och småfnös åt en insändare som klagade över att kyrkan jämt ändrar på allt. Försöker kyrkan vara trendig och inställsam? frågade skribenten. Jag greps av en vild lust att skriva och be om adressen till skribentens församling, eftersom det hon beskrev är något som jag har längtat efter de senaste 40 åren. Inte en inställsam kyrka, men en som vågar ändra sitt språk och sina ritualer mycket, mycket frejdigare än nu.

Jag försökte mellan raderna utläsa om skribenten representerade dem som vill att kyrkan står för näpen och stämningsfull tradition och anser att sommaren är förstörd om någon har ändrat rytmen i Den blomstertid, eller om hon hörde till dem som tycker att det enda acceptabla sättet att förmedla kyrkans budskap är via välpatinerad frälsningsfraseologi. Men innan jag på allvar hade hunnit börja gotta mig åt alla andras enögdhet hörde jag som sagt Anna-Lisas röst: ”RESPEKT!”

Så jag backade och tänkte om, för det gjorde man om Anna-Lisa krävde skärpning.

Och jo – visst finns det skäl att respektera också så kallad kulturkristendom. Den bär inom sig en längtan efter att knyta an till en levande tradition, en längtan som ofta går mycket djupare än kravet på oförändrade psalmtexter. Svårare har jag att förstå att någon som ser kristendomen som en aktiv gudsrelation, en fråga om liv och död, kan nöja sig med att förmedla sin tro i en föråldrad förpackning som är svår att öppna. Det är faktiskt ett tecken på bristande respekt gentemot både budskapet och dem man talar till.

Kort därefter satt jag som ensam gudstjänstveteran i en kyrka full av pinfärska konfirmander. Det slog mig att hela gudstjänsten präglades av en dubbelsidig brist på respekt. Ungdomarna förväntades genomgående anpassa sig till liturgin och psalmerna, i stället för tvärtom. De var som middagsgäster som i stället för något ätbart får höra värdinnan recitera gammaldags recept, såna där som innehåller vackra men tyvärr inte tidlösa råd i stil med ”tvätta smöret och elda ugnen väl”. När det sedan blev dags för nattvarden stövlade många fram under prat och skämt och någon lyckades visst få bröd och vin två gånger, till allmän förtjusning. Å, vad jag önskade att Anna-Lisa hade varit där. Hon skulle ha fått oss både att förstå gudstjänsten och att visa respekt för det som är viktigt för någon annan.

Vårt bondförnuft säger oss att respekt är något man ska förtjäna. Gud är inte förnuftig på det viset: Han visar oss alla enorm respekt, ger oss till och med en fri vilja. Antagligen för att respekt är kärlek.

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

unga i kyrkan. Matteus församling i Helsingfors har satsat stort på sitt ungdomsarbete i många år, och det har burit frukt. – Vi satsar på relationen till ungdomarna först, och undervisningen sedan. 28.10.2025 kl. 11:29

BESVÄR. Sebastian Åstrand har lämnat in ett besvär till förvaltningsdomstolen i Helsingfors angående tjänsten som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Han var en av de jurister som sökte tjänsten, medan domkapitlet valde Mikaela Strömberg-Schalin. Hon tillträder i mars. 27.10.2025 kl. 11:58

radio. Han tar upp programmet med andlig musik Tack och lov på nytt. – Jag ska försöka ha så stor bredd som möjligt, säger Rasmus Forsman. 27.10.2025 kl. 09:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36