Till en början gick det ganska bra. Hon fick ta på den fina gymnastikdräkten, fick springa av sig, fick ett klistermärke i häftet på slutet. Men efter några månader svalnade intresset. En femåring har väldigt svårt att förstå vad det innebär att klockan är 17.45 och att man verkligen måste åka iväg. Särskilt då man allra helst vill stanna hemma.
Jag vägrar tro att barn i dagisåldern behöver hobbyer. I vår familj har vi hoppat över dem. Simskolan har vi ersatt med regelbundna besök till simhallen med hela familjen (dottern har lärt sig både att dyka och simma). Skridskoskolan har vi skippat, men snör på skridskorna de lördagsförmiddagar vi har lust och vädret tillåter (och packar ner varm kakao och kex). Musiklekis prövade vi på när flickan var fyra, utan större framgångar då heller. Det som senare väckte hennes sovande musikintresse var varken Imse vimse spindel eller maracas i trä, utan en Disneyprinsessa på is och en ABBA-musikal. Bägge har gått på repeat i dvd-spelaren hemma. I samma veva flyttade en liten musikalartist in hos oss, och engelskan tycks vi ha fått på köpet.
I en korridor i hemmet har min man förbjudit mig att ställa en möbel, då den är vigd för fotboll och innebandy (ja, vi har repor i parketten).
Tids nog hinner vi med torsdagar klockan 18.
