Men huvudet är lika grått som vädret utanför. Jag lutar mig mot fönstret och fantiserar om tropikerna i stället medan elementet under fönstret värmer mig.
Den slitna och invanda vardagen är ofta underskattad. Den kramar om oss med sin trygga närvaro och omhuldar oss i sin gråa bubbla. Dagarna vävs in i varandra med tidtabeller, matvaruinköp och tur-retur resor. Till slut är det kanske bara det ombytliga vädret som skiljer dagarna åt. Vi rör oss rutinmässigt till och från jobbet och fritidsaktiviteter och blir upprörda om tåget eller bussen är mer än fem minuter försenade.
Ända tills dagen då den gråa bubblan spricker. Orsakerna kan vara många: permitteringar, sjukdomar, dödsfall. Som tur spricker den ibland på grund av trevliga upplevelser också: nya bekantskaper, bra investeringar eller till och med en lottovinst för någon lycklig snubbe.
Medan tåget rullar den sista biten in till stationen blundar jag och låter elementet värma mig lite till innan jag ger mig i kamp mot vädrets makter. Mina tankar kanske vandrar iväg till tropikerna då och då, men egentligen trivs jag riktigt bra precis här.
