Biskop Björn Vikström var inne på samma tema när han i december lyfte fram att äktenskapsdiskussionen också aktualiserar en välkommen vilja att slå vakt om äktenskapet som en stabil och trofast relation. Man kan gå längre än så, och se till familjen.
De evangeliska kyrkorna i Tyskland kom i fjol ut med ett omdiskuterat dokument kring familjen. Mycket tydligt positionerade sig ledande diakonala instanser – själva dokumentet kallas de facto ”Familienpolitische Positionierung” –angående vad kyrkorna vill slå vakt om när det gäller familjens vardag. Det är konkreta saker, sådana som har direkta ekonomiska och politiska följder, och därför har pappret också blivit häftigt diskuterat utifrån reaktionen att kyrkan inte ska ”blanda sig i”.
Att positioneringspappret dessutom föregicks av ett beslut i den evangelisk-lutherska synoden, där det klart sades ut att familjepolitik alltid också är socialpolitik, gjorde avsikten fullständigt klar.
Konkret vill de ledande diakoniaktörerna trygga ramarna för att familjen klarar sig ekonomiskt – och befrämja att det kan ske jämlikt. Det är befriande att läsa saktexten i dokumentet. Kyrkan kan vara den klarögda, som vågar tala både fakta och vilja. Ibland har kyrkliga stategipapper stannat vid det senare, kanske i en vilja att inte trampa det värdsliga styret på tårna, och presterat sentenser av slaget ”vill vara” och ”vill verka”. Det tyska exemplet kan lära oss att en kyrka både får och kan se kritiskt och analytiskt på det samhälle hon är en del av. Till exempel konstaterar den tyska diakonin att 84 procent av papporna och 60 procent av mammorna yrkesarbetar. Av mödrarna är två tredjedelar deltidsarbetande. Och slutsatsen: För att familjens interna tidsfördelning ska bli mer rättvis så måste familjen som samlevnadsform stödas samhällspolitiskt, rättsligt och socialpolitiskt när det handlar om hur familjen ska försörjas. Lika systematiskt går man igenom behovet av att skapa lösningar i arbetslivet där familjeliv och jobb kan kombineras, av sociala nätverk och en familjevänlig bostadspoliltik.
Omsorgen om familjen är diakoni, inte dogmatik. Det här är något som kyrkan kanske glömde bort i samband med äktenskapslagstiftningsdiskussionen i december. Utifrån den synen kan det finnas en fruktbar ny början för kyrkan att ta tag i. För många finländare som försöker få ihop vardagen, familjen, pengarna och kärleken kan det vara ett välkommet evangelium.
