Jag har själv aldrig bott på en ort där mina släktingar är begravda. Andra har fått sköta om att ljusen tänds och blommor planteras. Det här börjar bli verklighet för allt fler i dagens urbaniserade Finland: avståndet till rötterna växer liksom avståndet till släktingars gravar. Släktbanden kompliceras också av det ökade antalet skilsmässor, brustna samboförhållanden och nyfamiljer.
Vi skall naturligtvis akta oss för att överbetona vördnaden för de döda. Det är mycket viktigare att vi tar hand om våra medmänniskor så länge de lever än att vi sköter om deras gravar. Ändå tror jag det är viktigt för oss människor att bevara insikten om att världen inte börjar och slutar med oss. Vi är länkar i en lång kedja, som har börjat långt före vi föddes och som kommer att fortsätta långt efter att vi är döda.
Den brittiske filosofiprofessorn Simon May har nyligen gett ut en bok om kärlekens historia. I den argumenterar han för att vi älskar det och dem som får oss att känna oss hemma i världen och rotade i vår existens. Det kan gälla Gud, hemorten, fosterlandet eller människor som står oss nära. Det här är säkert inte hela sanningen om kärleken, men här finns en viktig poäng när vi tänker på kärlek till vår livskamrat, våra föräldrar, våra syskon, våra barn och vänner. Relationerna till våra närmaste kan få oss att känna oss hemma i tillvaron.
Som kristna är vi samtidigt enligt Nya testamentet gäster och främlingar här på jorden. Världen är både någonting bekant och någonting främmande för oss. Våra kroppar är en del av naturens kretslopp, vilket aktualiseras inte minst på begravningsplatserna. Så länge vi lever är vi beroende av vatten och ren luft, av mat och av allt det andra som naturen förser oss med. Vi kan inte rubba ekologin utan ödesdigra konsekvenser för både oss själva och våra efterkommande.
Vi lever i en värld där allting som lever en gång bryts ner och förbrukas. Men vår kristna tro berättar om att vi är rotade inte bara här på jorden, utan framför allt hos Gud. Det är detta hopp som ljusen på gravarna vittnar om.
Gravljusen
06.11.2014
Under aderton år i Kimito prästgård var gravgården en av våra närmaste grannar. Från sovrumsfönstret såg vi stora mängder ljus på gravarna under allhelgona- och julhelgerna. Även i övrigt var det iögonfallande hur viktig gravgården var för Kimitoborna. För människor som i generationer bott på samma ort utgör släktens gravar en påminnelse om rötter och en levande illustration av psalmens ord om att släkten följer släktens gång.
Björn Vikström
”Den lilla lyktan förändrar inte hela landskapet, men den säger: Här finns ljus”
BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43
På vaccinjobb i hela världen: ”Jul – det är att lära känna nya människor”
BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01
Stefan Forsén blir samfällighetens chef i Helsingfors för våren 2026
HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37
Konservativt nätverk samlades i Pedersöre
PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52
Mura och Karlsson utnämnda till prostar
UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42
Nekrolog: Peter Kankkonen – i kärlekens och trons tjänst
Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19
Kyrkostyrelsen strök stöd till språköarna – och drar in 36 av totalt 186 tjänster
OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16
Min önskelista: Göra vårt bästa för att ge vidare de gåvor Gud gett oss
betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40
Giv mig en (plast)gran med barn i ring?
Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen.
14.12.2025 kl. 17:33
Stiftet söker ny diakonisekreterare och två nya kyrkoherdar
BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50
Tara Junker: ”Julafton kan vara den där ena dagen om året då matglädjen är riktigt stor”
mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00
Han har skrivit om de 250 bönehusen i Österbotten
BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08
”Att få barn har helat mina emotionella sår”
Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort.
9.12.2025 kl. 13:00
”Folk förstår inte vad prästen säger”
SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17
Päivi Vähäkangas blir finsk domprost i Helsingfors – biskopens favorit trea
Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet.
8.12.2025 kl. 16:31
Nya registret visar: Kyrkan lobbar gärna det rödgröna lägret
KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00
Jockum Krokfors ny verksamhetsledare för MKV, lämnar Jakobstads svenska
UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34
"Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den – jag är en sjungande florist"
KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon.
21.10.2024 kl. 16:48
Anne Hietanen: ”Livet är svårt – ett skratt kan rädda en människa"
ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00
Jesus är svaret på vilken stor fråga som helst
Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























