Det som kyrkan vill lyfta fram med talet om öppenhet är att man vill vara en kyrka som lyssnar på olika åsikter, som accepterar olika ståndpunkter och inte visar bort den som är annorlunda på något sätt. Och det är givetvis en god målsättning.
Problemet är att vad som helst kan vara öppet. När vi säger att kyrkan ska vara öppen säger det ingenting om vad det är som ska vara öppet. Handlar det om en organisation, en filosofi, en byggnad?
Öppenhet kan nämligen också tolkas på ett annat sätt. Det kan betyda obeslutsam, innehållslös, vag, tom. Lika klart som att detta inte är värden som kyrkan vill eftersträva är att många ser kyrkan just så, både innanför och utanför kyrkans aktiva kärna.
Finns det då andra sätt att beskriva de grundvärden som kyrkan vill stå för? Ja, men det räcker inte med ett begrepp. Kanske dessa tre: Gästfrihet, ärlighet och ödmjukhet.
En gästfri kyrka välkomnar främlingen utan att först avkräva rätt tro och livssyn. En ärlig kyrka vågar sätta ord både på de skillnader som finns och svårigheterna att hantera dem. Och en ödmjuk kyrka är medveten om att den egna hållningen och de egna övertygelserna inte är slutgiltiga utan provisorier vi använder för att kunna hantera livets mysterier.
Däremot är det tydlig skillnad mellan att vara gästfri, ärlig och ödmjuk och den ”lata” öppenhet som kyrkans kritiker tar fasta på: den öppenhet som snarast säger: Du får tro hur du vill! Gästfriheten säger: Jag är intresserad av hur du tror! Ärligheten säger: Jag har svårt att förstå hur du tror, och kanske också hur min och din tro förhåller sig till varandra. Ödmjukheten säger: Vår tro är sällan sådan som vi vill.
Men det finns en viktig skillnad mellan öppenhet å ena sidan och dessa tre kristna dygder. Medan öppenhet är något som är möjligt att uppnå för vilket slag av organisation som helst är det bara en verklig gemenskap av människor som kan vara gästfri, ärlig, ödmjuk.
Kyrkan behöver utveckla en mera precis förståelse av vad kyrkan är än den som uttrycks med skalan öppen – tydlig. Öppenhet kan vara ett bekvämt mål för en kyrka som vacklar mellan att vara folkrörelse, expertinstans, myndighet och en hjälporganisation. Det samma kan sägas om tydlighet. Men en mera teologisk förståelse av kyrkan, som en gemenskap som bildar Kristi kropp som visar världen hurudan Gud är, innebär att kyrkan måste vara en gemenskap innan den kan vara något annat.
Vi behöver beskrivningar av hur den gemenskap som kan fungera som en bild av Guds rike skall se ut. Öppenhet fyller inte denna funktion, men gästfrihet, ärlighet och ödmjukhet kan göra det.
