När jag slogs i bussen

30.04.2014
Varje år när det drar ihop sig till första maj börjar jag skämmas så smått. För då minns jag på nytt det som hände en valborgsmässoafton när jag hade chansen att utöva flera kristna dygder och missade grovt åtminstone vad saktmod, vänlighet och att vända andra kinden till beträffar.

Vi skulle på fest, hela familjen. Barnen var glada och skvattrande, föräldrarna vårprydliga och studentmössbeprydda. På Kajsaniemigatan steg vi på en blå buss. Fyraåringen satte sig längst fram och underhöll storasyster och storebror med glatt pladder. Några rader bakom oss var det en man som reagerade. Först kom det vanliga ilskna muttret om vilket språk som ska talas i det här landet och var svenskar hör hemma, sedan allt mera högljudda hånfullheter varje gång fyraåringen sade något. Det var ju inget nytt i situationen, tvärtom: rena rama déja-vun från min barndoms spårvagnsresor i Åbo och dagliga tågresor till jobbet. Men av någon orsak var min ”låtsas som om det regnar”-gen inte aktiverad. På Runebergsgatan kokade jag över.

Jag reste mig, gick fram till bänken där mannen satt och sa med en stämma som darrade genom hela bussen: ”Ge dig på en vuxen om du måste, men du hånar inte ett barn för att han talar sitt modersmål!” Och så slog jag honom. En rejäl ”flidare” rakt över flinten. Strax därefter var vi framme, och troppade ut ur den mycket tysta bussen. Jag var skakad, familjen generad, fyraåringen förvirrad. Han hade inte uppfattat att mannen talat till honom.

Framme på festen berättade jag vad jag hade gjort, jag var fortfarande så uppfylld av det. Reaktionerna? Jag blev ryggdunkad som en hjälte av både finsk- och svenskspråkiga. ”Bra att nån säger ifrån nån gång!” ”Vända andra kinden till i all ära, men sitt barns andra kind kan man inte hålla fram.” ”Dina barn kommer att vara stolta en vacker dag när de minns det här!” Om det hade gällt någon annan skulle jag antagligen också ha ryggdunkat. Men nu hjälpte det inte vad de sa. Jag visste att den rätta löpsedeln till det som hänt inte skulle ha lytt ”Modig mor slåss för de små”. Snarare ”Välsituerad kvinna slår redan slagen”, eller på sin höjd ”Församlingsaktiv förman förödmjukar förfriskad fårskalle”. Det fanns ingen tillfredsställelse i att för en gångs skull inte ha låtsats som ingenting. Vreden som släppts ut i form av våld minskade inte på trycket. Den berusade mannen fick knappast heller en aha-upplevelse vid sidan av en eventuell bula. I medpassagerarnas blickar såg jag bilden av en beklagansvärt onykter småbarnsmor – någon annan förklaring till kodbrytande beteende finns knappast i det finländska universet.

Och de stolta barnen? När det blev dags att åka hem ställde sig en liten delegation framför min man: ”Isä, voidaanhan me mennä taksilla kotiin, voidaanhan?!” (Pappa, vi kan väl ta taxi hem …?)

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23