Att ta ställning i pluralismen

Lika skrämmande är de otaliga kommentarer som går ut på att vi som ”majoritet” minsann inte skall behöva anpassa oss på grund av att det finns människor i Finland med annan eller ingen religion. Denna syn är speciellt problematisk ur kristen synpunkt med tanke på gästfrihetens centrala roll i kristen moral. Självklart skall vi anpassa oss, frågan är hur.

Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainens lösning bygger på en föråldrad bild av samhället. Den gamla liberala modellen där olikheter accepteras i det privata så länge vi hade gemensamma spelregler i det offentliga fungerade så länge samhället var tämligen homogent. Så ser vårt samhälle inte ut mera, och invandringen är kanske inte ens den viktigaste förändringen här. Mera betydelsefullt är det sätt staten konsekvent sedan slutet på 80-talet strävat efter att reducera alla värden till rent ekonomiska. Man behöver inte vara religiös för att tycka att det är något skumt med ett samhälle där sjuka människor är ”kunder” och studenters examina ”produceras”.

JK:s uttalande innehåller ett tankefel som trots allt innehåller fröet till ett vettigare sätt att hantera den religiösa mångfalden i skolorna. JK skriver att religionsutövning är problematiskt ”mot bakgrunden av den offentliga maktens skyldighet att främja opartiskhet”. Att staten ska handla opartiskt i t.ex. religiösa frågor är självklart och en bra utgångspunkt, men det är inte samma sak som att främja opartiskhet. Opartiskhet som livssyn är absurt: ingen människa kan leva med ”jag tar inte ställning” som hållning i livet. Tvärtom, allt moraliskt liv bygger på just modet att våga ta ställning.

Att handla opartiskt kan till exempel innebära att man behöver stöda den som är svagare. I ett genuint pluralistiskt samhälle är det något som inte bara staten bör göra, utan något som var och en bör lära sig. Att ge alla möjligheten att växa upp och leva goda liv snarare än att döma ut vissa grupper beroende på bakgrund eller tro/otro bör väl vara skolans främsta uppgift. Eller med Israel Kolmodins ord: Låt oss den nåd besinna som räcker året om.