Tsaren, turisten och kyrkans Herre

06.02.2014
I en av psaltarpsalmerna uttrycker författaren hur glad han blev då han hörde att han skulle få komma till Herrens hus. Undrar vad gruppen med ryska turister tänkte då de här om söndagen såg en ensam man spurta över kyrkotorget medan kyrkklockorna slog sina sista slag? Kanske de imponerades över den hunger efter andlig spis som borgåborna uppvisar? Den krassa sanningen var förstås att mitt beteende bekräftade den oskrivna regeln att den som bor närmast kommer sist (i synnerhet då frun är på annat håll...).
Det händer med jämna mellanrum att grupper av turister kommer in i Borgå domkyrka mitt under gudstjänsterna. Oftast förstår de att tyst hålla sig i bakgrunden, men ibland vandrar de ogenerat fram genom mittgången och ser sig nyfiket omkring på den gudstjänstfirande församlingen.

I höstas såg jag hur en ensam man kom fram längs sidogången och ställde sig framför statyn av tsar Alexander till höger framme i koret. Han tog tag i tsarens utsträckta hand, höll i den ett tiotal sekunder, bugade sig lätt och gick ut. Jag blev distraherad för en stund, och funderade över vad det här skulle betyda. Var det ett uttryck för rysk nationalism? Hade en avlägsen släkting till Romanovs dykt upp?

Vill man tolka statyns placering i domkyrkan positivt kan man se den som ett uttryck för hur vår folkkyrka är sammanvuxen med landets och dess invånares historia. Lantdagen i Borgå kan i historiens backspegel ses som en viktig etapp på väg mot Finlands självständighet. I domkapitlet påminns vi mycket konkret om dessa händelser tack vare Emanuel Thelnings stora tavla, som återger hur tsaren tar emot ständernas lojalitetsförsäkran i domkyrkan ungefär just på den plats där statyn står i dag.

Men statyer av utländska härskare passar egentligen inte alls i en kyrka – lika litet som statyer av inhemska härskare, för den delen. Men kanske kontrasten mot kyrkans Herre trots allt kan ge oss en viktig tankställare? När jag jämför tsarens framtoning med den korsfäste Jesus ovanför altaret är kontrasten enorm. Alexander står i en ledig pose, självsäker, kraftfull och mån om sin värdighet. Jesus hänger smal och utmärglad, plågad och utan kontroll.

Ärans väg eller lidandets väg? Maktens värdighet eller kärlekens maktlöshet? Som kristna och som kyrka kan vi inte eftersträva både och. Vi måste välja, och vi måste välja det senare.
Björn Vikström

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54