Mitt livs församlingar

10.01.2014
Mitt livs adresser. Somliga av er har säkert fyllt i den. Den skojiga webbenkät som de finlandssvenska dagstidningarna i samarbete med Svensk Presstjänst lanserat, och vars resultat nyligen presenterats. Inte så väldans seriös – men just därför lätt att fylla i. Med en välgörande glimt i ögat.
Glädjande nog bekräftar enkäten någonting jag redan börjat betvivla, det vill säga att det fortfarande finns ett engagemang för Svenskfinland. Och det med råge, för folk har med liv och lust fyllt i blanketten, och placerat ut sina hjärtan på olika orter. Den överväldigande entusiasmen visar att det fortfarande klappar ett stort och varmt hjärta för den finlandssvenska gemenskapen.

Men hur är det med ”mitt livs församlingar”? Hur skulle resultatet av en sådan enkät se ut? Tanken infinner sig osökt då jag läser ”Med sikte på framtiden – Borgå stift 90 år”, en nyutkommen bok utgiven med anledning av stiftsjubileet, med texter kring stiftets historia, nuläge och framtid. Den bygger på en serie föredrag som hölls vid Teologiska fakulteten i Åbo vintern 2013. Åtta föredrag, av sju män och en kvinna.

Mansdominansen kommer sig delvis av att föredragshållarna till stor del bestod av våra svenska biskopar, tre tidigare och den nuvarande. Men ändå förvånar det gubbiga anslaget. Och framför allt att tonen genomgående är så trött och uppgiven. Som om herrarna inte ens själva riktigt orkar tro på att vårt svenska stift har en framtid.

Alla de bekanta hotbilderna radas upp: medlemsflykt, övertung och dyr personalstruktur, stelbent byråkrati, hotande kommun- och vårdreformer, ökad individualism, minskad förståelse för svenska särlösningar och -behov och så vidare. Man tappar minsann tron med mindre.

Men var är geisten och framtidstron, visionerna och framtidsrecepten? Och inte minst glimten i ögat? Kampen om det svenska stiftet var hård när det begav sig, 1923. Kyrkan själv var ju inte alls med på noterna, och det var politikerna, det vill säga riksdagen, som tvingade stiftet på kyrkan. Även i riksdagen var det väldigt jämnt, och vi hade alltså lika väl kunnat lämnas utan vår svenska särlösning. Men sedan dess har stiftet varit en omistlig del av det svenska Finland och dess nät av identitetsstärkande institutioner. Dessutom en av de i särklass viktigaste.

Men nu, då molnen verkligen hopar sig allt mörkare kring vårt svenska stift? Var är den beslutsamhet och framtidstro som präglade pionjärerna på 1920-talet? Kampanjen Mitt livs adresser har visat att det fortfarande finns ett starkt engagemang för det som binder oss samman. Men det kräver att vi själva tror på det. Och vem ska orka tro om inte ens våra ledande företrädare inom kyrkan?

Mitt livs adresser visar också att det aldrig är fel att kunna skratta och att kämpa med humorn som vapen. Kanske värt att tänka på, också i de allvarsamma kyrkbänkarna.
Thomas Rosenberg

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00