Länge leve högläsningen!

Högläsningstraditionen lever hos oss, speciellt under bilresor. Den som inte kör läser högt och underhåller föraren.

I höst blev det aktuellt med högläsning igen. Vår dotter klagade på att nioåriga Tobbes högläsning haltar. Övning? Vill inte! Däremot har han inga svårigheter med Minecraft. Ynglingen bygger upp virtuella världar snabbt och behändigt.

Mormoderns marknadsföring lyckades. Erbjuds: spännande följetong varje tisdag, god mat och umgänge. Vi skapar tillsammans följetongen om Mikko, Klaus och Milla. Tobbe står för idéerna. Jag skriver under veckan. Sedan läser han högt dagens avsnitt. Vi har redan över 50 sidor färdig text.

Hittills har våra barnhjältar i smyg underhållit en kattmamma med ungar i skolans källare och överraskat tjuvar som stulit skolans datorer. De har också mött en lärare från Afghanistan som flytt undan talibanerna. Allt sker i Tobbes närmiljö.

För att kolla detaljer har vi gått till skolan och checkat hur tjuvar möjligen kan komma in och ut. Vaktmästaren rynkade pannan.

Tobbe krävde att Mikko hamnar i tjuvarnas bil med tejp över munnen. Jag föreslog mindre skrämmande lösningar. De accepterades inte. Detaljerna måste kollas igen. Jag konsulterade en bekant polis. Hon bekräftade att följetongens poliser agerade trovärdigt på Ring III.

Den afghanska läraren var lättare att hantera. Tack vare arbetsåren i Pakistan kunde jag lotsa Abdul, som jagades av talibanerna, sakkunnigt över bergen från Afghanistan till flyktinglägret i Peshawar. Sedan blev det stopp. Jag måste kontakta det tidigare ambassadören för att veta hur vi får Abdul lagligt till Helsingfors-Vanda flygfält och ut genom porten till ett nytt liv. Ambassadören lät sin kreativitet blomstra och skrev en hel A4 åt oss. Tobbe var imponerad.

Nästa tisdag är ämnet en båtresa och idrottstävling i Stockholm. Där riktar någon skurk en infraröd stråle mot den bästa sprintern och förstör loppet. Vem ska jag kontakta om kunskaperna inte räcker till?

Tobbe läser högt och villigt, varje tisdag, utan stress. Nu är det jag som börjar stressa. Tänk om Tobbes fantasi och önskemål snart överskrider mormors förmåga?