Jag är inte ensam

Mitt liv vändes upp och ner på blotta tio minuter. Den ena stunden var jag på väg hem från skolan en fredag eftermiddag, i nästa stund faller jag till marken och tror att jag ska gå sönder.

Min bästa vän, som även var min granne och småkusin, körde in i en lastbil med sin moped och dog, bara femton år gammal. Vi hade känt varandra hela vårt liv och aldrig varit länge ifrån varandra. Plötsligt skulle jag leva resten av livet utan henne.

Man skulle tro att jag hade det värsta året någonsin framför mig, men till min förvåning blev resten av året det bästa jag varit med om. Det låter fel, men det är det inte. Jag fick ett nytt perspektiv på livet och växte som person. Jag, som aldrig haft särskilt många vänner, blev plötsligt omgiven av underbara och fantastiska människor som fick mig att vilja skratta och leva igen.

Nu, ett par år senare, ser jag tillbaka på året med tacksamhet, men också med sorg. Jag tänker på min vän varje dag och saknar henne så det gör ont. Men jag tror att Gud har en plan för oss alla. Även om den viktigaste människan i mitt liv togs ifrån mig såg Gud till att jag inte blev ensam. Jag fick ett nytt liv och en massa nya vänner. Ingen av dem kan ersätta henne, men jag vet att jag i alla fall inte behöver vara ensam.