Vad är väl ett stift?

Ändå finns det skäl till djup tacksamhet över den första december 1923. Då inledde Borgå stift sin verksamhet. Det svenska stiftet är fyllt av undantag, så pass avvikande från hur resten av kyrkan är organiserad, att det till en början ansågs vara en omöjlighet av det dåvarande kyrkomötet. I själva verket var det en bred politisk samlingsrörelse över partigränserna som envetet tvingade fram beslutet att samla alla dem med svenska som modersmål i ett eget stift inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. År 1918 hade tio kyrkomötesombud framfört ett krav på grundandet av ett svenskt stift. Men de fick tummen ner både i beredningsutskottet och i omröstningen i plenum. Frågan levde vidare i politiken och på språkliga jämlikhetsgrunder beslöt riksdagen den 11 december 1922 i sen timma – klockan elva på kvällen – att det skulle grundas ett svenskt stift.

Sedan dess har församlingar både delats och sammanslagits. De är nu 62 stycken, knappt trettio färre än för nittio år sedan. Tillsammans har församlingarna i Svenskfinland drygt 250 000 medlemmar. Det är i församlingarna dagligkontakten sker, i konfirmandarbetet, diakonin och i förrättningarna. Det är här ”kyrkan” finns. Och det är i församlingen – inte stiftet – man blir döpt, konfirmerad och i och med detta stiger in i ett fullvärdigt, myndigt medlemskap.

Så var kan man då se ”stiftet”? Ta på det med bara händerna? Ett av de konkreta bevisen på den gemenskapen håller du i händerna just nu. Kyrkpressen är en förlängning av den samlingsrörelse där kloka föregångare förenade de svenska krafterna i en föränderlig tid.

Här friläggs stiftet i reportage, artiklar, insändare och framför allt i personporträtten med församlingsmedlemmar från olika håll, med olika berättelser och trosupplevelser.

En annan plats där stiftet konkret får en stor kropp är Höstdagarna, som just gått av stapeln i Toijala. Sju hundra ungdomar möts i stiftsfamiljen, går över gränser, brottas med varandras dialekter och märker att de ”finns ihop”.
Samma sak sker i radioandakterna. Också där får stiftet röst, med varierande intonation och uttal. Varje dag delar någon sin tro, från sin breddgrad – majoriteten av dem tillhör Borgå stift, uppbackade av systrar och bröder från andra kristna familjer. Prästerna som flyttar runt Svenskfinland är också de samhörighetens ambassadörer.

Sammanhang är viktiga. Familj ger rötter och vingar. Borgå stift är en sådan familj, ett hem som det är viktigt att slå vakt om och gemensamt bära ansvar för så att tvärkommunikationen över gränser – geografiska och teologiska – inte tystnar.