Låt söndagen ge dig en glad måndag

”JAG SKA FRÅGA min chef”, sade rösten i luren. Mannen jobbade i en solnedgångsbransch, i ett företag som hade tagit hand om de sista trådtelefonerna, en gammal teknik på väg ut. Företaget hade inte längre ens några konkurrenter, och det gick att ana att också mannen själv snart skulle vara utan jobb.
Det hördes hur han gick med öppen mobil i en kal korridor, in hos någon, ett surr av en okänd röst, och så kom han tillbaka.
”Ojdå”, sade mannen när han lyfte luren, ”där var inte samma chef som i går.”
DET ÄR TUFFT i arbetslivet i dag. Inte alltid för att arbetet skulle vara orimligt tungt och monotont, utan allt oftare för allt det osäkra. Företag säljs, köps och fusioneras. Relationer till människor man är beroende av på jobbet, och vill kunna lita på, blir avlägsna och anonyma.
DE STYRANDE i vårt land gick när de kom till makten optimistiskt ut med att de skulle minska vårt lands offentliga skuld – kring 33 000 euro fördelat på varje finländare. Det har inte hittills varit så enkelt.
En ny ekonomisk politik skulle skapa nya jobb och ny business, trygga omsorg och välfärd för de fattiga, och öka motivationen för de rika att vara ansvarsfulla förvaltare och pelare i ekonomin. Det gick inte heller så bra. Tio procent av de arbetsföra är arbetslösa.
"Glad personal i tamburen på måndag morgon är en tillgång för ett företag."
ALLT OFTARE talar vi finländare om arbete i termer av stress, osäkerhet och oro, ibland som något slags god drivkraft, som om tvång till slut skulle föda lycka. Men för olovligt många är måndagen en jobbig dag.
Vi har också, halvt ofrivilligt, börjat tala om en dels arbete som dyrt för oss andra. Att det offentliga kostar: lärares, vårdares, läkares, tjänstemäns insats, deras som möter människor öga mot öga i kundtjänst.
DET KALLAS ”anpassning” när vi skär ner, drar in och sparar på vård, service och skolor. Men vi verkar ibland ha hamnat i en spiral där vi inte ser det rent ekonomiska värdet i att människor kommer på jobb välutbildade, trygga, friska, utvilade, stimulerade av saker de har kunnat göra under sin fritid. Att glad personal i tamburen på måndag morgon är en ekonomisk tillgång också för företaget, och för landets ekonomi.
Happy Monday economics, glad måndag-ekonomi, kunde det kanske kallas, föreslog en ekonomist nyligen. Att välfärdens pris betalar igen sig i resultatet att vi trivs på våra jobb, och inte bara stretar på under otydliga hot.
MÅNDAG följer på söndag, de kristnas höjdpunkt i veckan. Inför veckan finns friheten att vila i tron, på livets djupa fundament. Att känna tillhörigheten i en gemenskap. Att hämta entusiasm för allt vi genom trons syn på livet kan ta itu med, för andra människor, och med dem.
Ledsamt och kluvet blir det om arbete och tro glider isär och tron blir någonting vi mest utövar på fritiden.
Eller ännu mera problematiskt: Att jag har andra värderingar på söndag än jag har när jag öppnar datorn på måndag morgon. Att jag hyllar den kristna trons goda principer, men liksom ”måste acceptera att därute är verkligheten, och spelet, ett annat”.
Ibland har vi till och med låtit kristen lära och bibeltolkning befästa att det är så här..