Det vi kan lära oss av det som händer i USA är att agera där vi står

Amerikanska konservativa känner avsky inför universiteten. Universiteten upplevs som platser för eliten, ställen dit man sänder sina ungdomar för att utbildas, medan de kommer tillbaka med liberala vänsteråsikter. De konservativa kan leva med universitet, men i så fall som platser som spottar ut människor i arbetslivet. De vill inte att man ska tänka och debattera där. Det är lite som en sekulariserad finlandssvensk familj kan ha till barnets konfirmandtid: gå nu dit så vi kan ordna konfirmationsfest, men kom inte tillbaka med alltför många tankar om Jesus.

Konservativa amerikanska analytiker har också bestämda åsikter om Europa. Europa­ är svagt. Europa har usel ekonomi. Europa har en migrationskatastrof. Europa är klassens taniga intellektuella, någon som bär på verklighetsfrämmande fantasier och snabbt måste ryckas ner i den verkliga världen.

Konservativa amerikanska analytiker har också bestämda åsikter om Europa. Europa är klassens taniga intellektuella, någon som bär på verklighetsfrämmande fantasier och snabbt måste ryckas ner i den verkliga världen.

Som försvarsministern Pete Hegseth skrev i den hemliga meddelandekedja som av misstag skickades ut till tidningen Atlantics chefredaktör: européerna är PATETISKA.

Har vi i Finland, igen utsedda till världens lyckligaste folk, gjort ett misstag i våra bedömningar kring hur vi har det? Kanske är vår tillväxt alltför svag? Kanske är mervärdesskatten vår undergång? Kanske är det hopplöst naivt att tro att jämlikhet och lika rättigheter för alla någonsin kan uppnås?

Sextio procent av amerikanerna tror att the system in broken, alltså att det amerikanska systemet för hur landet styrs är trasigt. Det är knappast förvånande att de under­stöder en president som verkar vilja slå allt i spillror.

Sextio procent av amerikanerna tror att the system in broken, alltså att det amerikanska systemet för hur landet styrs är trasigt. Det är knappast förvånande att de under­stöder en president som verkar vilja slå allt i spillror.

De konservativa medierna betraktar systemet som en fiende. Experter från ”eliten” skjuts ner som ytterligare någon till som talar strunt uppifrån.

De konservativa upplever sig ha blivit exkluderade. De har varit en tyst minoritet vid universiteten. De har inte välkomnats till de statliga institutionerna i Washington. Vår tro är att tjänstemännen är neutrala, opolitiska. Maga-upplevelsen är att de är politiserade och måste rökas ut.

New York Times krönikör Jamelle Bouie, expert på politisk historia, är trots allt inte oroad över hur det ska gå för USA. Han är rentav hoppfull. Hans far- och morföräldrar – ättlingar till slavar – kunde inte rösta tryggt i val. Han bär på arvet från en folkgrupp som i över hundra år saknade rättigheter, som upplevde godtyckligt våld, som såg folk försvinna med vetskap om att de som styrde låg bakom.

Ändå fortsatte svarta amerikaner organisera sig politiskt och arbeta för en förändring. ”Om folk som arbetade på fälten eller i hushåll i 1800-talets Mississippi kunde stå emot envälde, så hur skulle inte vi, som har det så mycket bättre, kunna göra det”, säger Bouie.

Det vi kan lära oss av USA är att agera där vi står. Vi kan göra vår röst hörd, försöka förstå och bli förstådda. Om vi snöar in oss på amerikansk politik just nu kan vi använda vår kunskap för att göra vårt eget samhälle bättre.

Om vi snöar in oss på amerikansk politik just nu kan vi använda vår kunskap för att göra vårt eget samhälle bättre.

En orsak till att Finland igen utkorats till världens lyckligaste land är att vi inte upplever vårt system som trasigt. Vi har tillit till våra tjänstemän, till vårt politiska system. Den är hårt förvärvad och vi ska vårda den och aldrig någonsin ta den som självklar.