Världen känns mer skrämmande för varje dag – därför tror jag att vi behöver varandra mer än tidigare
Bland det roligaste jag gjort i vår är fyrornas danskväll och sjuornas pizzakväll. Bägge krävde en del extra insats, några timmar av min tid för förberedelser. Bägge kvällarna gav mig fina upplevelser: Jag fick spela i dansband (Pernillaz aka The Staffansby Experience) första gången i livet. Och knåda pizzadeg (på fyra kilo mjöl), också det för första gången någonsin. Dessutom – och det här var det allra viktigaste med bägge kvällarna – kände jag gemenskap med människor i min närmiljö. Med mina barns klassföräldrar som jag i många fall aldrig träffat förut.
Nätverken glesnade efter pandemin. Föräldraföreningar, körer, träningssällskap. Syjuntor och gårdsbolagets eget stamgäng ... Åtminstone för mig känns det som om Whatsappgrupperna har tystnat. Det har blivit okej att inte svara eller reagera på frågor. Att inte hjälpa till vid insatser som borde vara gemensamma för hela gruppen.
Åtminstone för mig känns det som om Whatsappgrupperna har tystnat. Det har blivit okej att inte svara eller reagera på frågor.
Skolan kan vara en gemenskap som bjuder till engagemang och en känsla av tillhörighet för många personer. Kyrkan kan vara en annan. ”Församlingen ska vara en plattform som erbjuder medlemmar och samarbetspartner möjlighet att förverkliga sina visioner”, sa en framtidskonsult på något seminarium. Det händer som bäst.
Efter ett brett medlemshörande startades Johannes vardagsrum, som erbjuder lågtröskelverksamhet över generationerna. Inom Petrus församling finns ett projekt som jobbar för nätverksbygge bland kristna konstnärer av olika slag. Matteus förverkligar för n-te året sitt stora välgörenhetsjippo som samlar medlemmar i alla åldrar för ett gott ändamål. Alla tre verksamhetsformer strävar efter att samla människor kring ett gemensamt syfte där församlingen ingår, men främst i rollen av möjliggörare. Innehållet kommer från medlemmarna själva.
Det är helt normalt att känna både hjälplöshet och hopplöshet. Därför tror jag att vi behöver varandra mer än tidigare. Vi behöver få göra något, helst konkret. Det ger hopp och kraft att få göra tillsammans.
Vi blir allt ensammare och världen känns mer skrämmande för varje dag. Det är helt normalt att känna både hjälplöshet och hopplöshet. Därför tror jag att vi behöver varandra mer än tidigare. Vi behöver få göra något, helst konkret. Det ger hopp och kraft att få göra tillsammans. Det är också en modell för våra barn för hur man jobbar tillsammans. Olika sorters människor för samma ändamål.
Om du identifierar en plattform av något slag, använd den för gemenskap. Ge inte upp om det till en början är tungt att samla folk, ifall ingen svarar på chatten. Till och med dansbandet Pernillaz drog fullt hus.