Kyrkovalet: Det är bråttom i kyrkan nu

I BORGÅ STIFT hör vi flitigt till den evangelisk-lutherska kyrkan. Men även vårt stift tappade i fjol över 2 000 medlemmar, genom döden, genom utskrivningar, inför framtiden i form av barn som aldrig döptes.

I stort har kyrkan i Finland krympt till att nu omfatta bara två tredjedelar av befolkningen. I Helsingfors och Vanda är andelen redan mind­re än hälften, 47 respektive 49 procent.

Det är bråttom nu. Sekulariseringen i samhället kan visserligen gå att hejda och kanske till och med vända. Men ännu mera angeläget är att kyrkans tunga rock ekonomiskt sett behöver bytas till lättare kläder.

KYRKOMÖTET är det organ som kan fatta beslut om hur kyrkan ska ändra sin förvaltning som är för stor, mångdubbel och tung.

Det är sex nivåer: församling, samfällighet och stift. Ovanför detta kyrkans centraler och kyrkliga organisationer, kyrkostyrelse och kyrkomöte. Någonstans behöver saxen gå. Eller åtminstone behöver människor, skrivbord och stolar flyttas om till platser inom kyrkan där den sammanfattade nyttan för Guds verk på jorden blir större.

"Kyrko­mötet inte är något hedersmingel och ingen kurs där man kan smälta in, se sig omkring och lära."

DEN 13 FEBRUARI ska förtroendevalda i din församling välja ombud som ska sitta i kyrko­mötet från Borgå stift. Prästerna väljer bland sig sina företrädare. Biskopen är redan vald.

Det här kyrkomötesvalet sägs vara extremt viktigt. Kyrkans organisation måste vara inne på ett annat spår när det kyrko­möte som nu väljs har tjänat färdigt hösten 2027.

Kyrkomötet har stora problem för att det är ostrukturerat. I motsvarande världsliga organ underlättas beslutsfattandet av partierna och deras inre disciplin. En SFP-ledamot i riks­dagen styrs att se till helheten, framför intressen som rör hens egen byväg. Annars leder politiken ingenvart.

Den mekanismen finns inte i kyrkomötet. Stora reformer har fallit för att någon enskild kyrkoherde eller missionsaktivist inte har fått igenom just sin käpphäst.

LYCKLIGTVIS har Borgå stift förmånen att ha Ungdomens kyrkodagar (UK) som en skola för hur man gör politik, med kompromisser och beslut.

Men fortfarande måste sägas att kyrkomötet 2024–27 som väljs nu behöver ha extremt beslutsdrivna, modiga och innovativa ombud. Vi visar i en artikel i det här numret att kyrko­mötet inte är något hedersmingel eller en kurs där man kan smälta in, se sig omkring och lära.

Närmare hälften av ombuden kommer att vara nya i vår. Alla gamla väljs kanske inte på nytt. Det gäller att vara skärpt redan från dag 1. Det kan gälla att komma i gång med kyrkomötets stora frågor redan i februari när man blivit vald. Nätverka och ring runt.

UNGDOM OCH FÖRNYELSE i alla ära, men det här kyrkomötet behöver människor som har rutin och vana att fatta beslut. Annars går det på tok i kyrkan. Eller så flyter kyrkans liv på 2030-talet ut i andra kristna forum, där man är bättre på att ha ögonen på pucken för den tid vi lever i.

Här är de som vi har vant att beteckna som ”konservativa” i kyrkan ofta de som är mer moderna.