Snarare än fördomar ter sig grundbulten i polariseringen i mina ögon vara kärlekslöshet
Vår tid karaktäriseras av ökad polarisering. Att människor har olika åsikter är i sig inget nytt men i dag blir diskussionerna mer extrema. Det spelar ingen större roll debatten gäller samkönade äktenskap, vindkraft eller bibeltolkning. Positionerna står oavsett längre ifrån varandra och skyttegravarna vi gräver är djupare än tidigare.
I veckan läste jag en intervju med en forskare som studerat fenomenet och bland annat kommit fram till att det till stor del handlar om fördomar. Det är enkelt att ha åsikter om invandrare, homosexuella, vargjägare eller bibelkonservativa så länge man inte känner någon av dem personligen.
Det ligger säkert mycket sanning i tesen och i många fall bygger våra skarpa åsikter om ”dom andra” på fördomar. Men jag är ändå inte helt nöjd med förklaringen. Åtminstone jag tycker mig kunna hitta många exempel på mänskor som de facto har många kontakter med sina meningsmotståndare utan att det mildrar deras sätt att debattera det minsta. Att möta representanter för ”dom andra” har inte haft nån större hämmande eller förebyggande effekt på polariseringen.
Jag undrar om det egentligen rör sig om en existentiell fråga. Snarare än fördomar ter sig grundbulten i polariseringen i mina ögon vara kärlekslöshet. Kanske rent av hat. Jag ser inte människan utan endast hennes felaktiga åsikt. Och då blir det enkelt att ställa upp svartvita kulisser, att trampa ner och förödmjuka. Om jag brydde mig om människorna skulle jag antagligen försöka få dem att inse att de har fel, att hjälpa dem komma till insikt. Nu verkar det i många av våra debatter snarare räcka med att sätta dem på plats och täppa till truten på dem. Och drivkraften bakom en sådan argumentation är inte kärlek utan kärlekslöshet. Kanske rent av hat.
”Men de har ju fundamentalt fel!”, kan man invända. ”De får ju bara vad de förtjänar.” Kanhända, men i det kristna tänkandet har vi ett koncept som kallas nåd. Nåd innebär att du får något som du egentligen inte hade förtjänat. Det betyder inte att se mellan fingrarna eller tyst acceptera det som är fel, men det omintetgör argumentet att människor bara får de konsekvenser deras handlingar förtjänar. Nåden handlar om att se människan och bygger på kärlek. Rättviseresonemanget att ”de får vad de förtjänar” bygger däremot på att endast se åsikten och inte människan. Det bygger på kärlekslöshet. Kanske rent av hat.
Vi behöver argumentera för det vi ser som rätt och riktigt. Men vi behöver också se människan bakom åsikten. Även de gånger åsikten är fel.
Larsmo får tf-herde från en finsk församling i Åbo – ”Vi har bett mycket för det här”
Gud överraskade den cyniska journalisten Mikael Sjövall
Syster Sylvie: Tron löser inte ditt liv åt dig. Du är människa.
Ung svensk organist i Finland: ”Det är som att spela en hel orkester”
Nu behövs barn och unga vid orgeln – inom tio år har var tredje kantor i stiftet gått i pension
”No haa vi såmatiidin” – KAJ-hypen når Korso kyrka
Förändringar i Malax församling: en söker kaplanstjänst, ny ungdomsarbetsledare klar
Påvens bakgrund ingen självklarhet – ”Det gör också något med ens ledarskap tror jag”
Kommentar: ”Den nya påven är en stark administratör och en kunnig och lyssnande man”
Kyrkomötet: Dödläget kring samkönade äktenskap fortsätter
”Förstår inte hur Gud kan använda det här”
Niilo Pesonen ny kanslichef för kyrkan
”Det finns ett sug efter kyrkliga traditioner i Estland”
Kyrkomötet vill att kyrkan fortsätter begrava
