Förväntan är garanterad besvikelse

Vi samlas runt ett vingligt trädgårdsbord. En har åkt via bageriet, rullat ner påsens kanter och sätter den mitt på bordet. Saft i en kanna, inget märkvärdigt. Vi sitter under äppelträd och gör bokslut över loppisarna vi har hunnit besöka och den vingliga högen av läst och oläst som finns på en skavd stol bredvid sängen. Några av oss har inte kunnat vila helt för att oron har fladdrat på i bröstkorgen på nätterna, en har sovit mest hela tiden. Flera har försökt samsas med syskon i för små sommarstugor och vissa gav upp.

"Några av oss har inte kunnat vila helt för att oron har fladdrat på i bröstkorgen på nätterna, en har sovit mest hela tiden. Flera har försökt samsas med syskon i för små sommarstugor och vissa gav upp."

I sommarrapporterna finns en hel del besvikelser. Förväntan på föräldrar och föräldrars förväntan på sina barn återkommer vi till flera gånger. Alla runt bordet har frontalkrockat eller blivit överkörda, precis som under alla andra semestrar. Lillbrorsan har dykt upp i en för stor båt och fått morsan att bre smörgåsar igen. Storasyrran har pekat med hela handen vilka tallar som ska ner och vilka som ska sparas. Ingifta flyr målningen av bastun och kör istället vattenscooter eller solar med stora hörlurar på bryggan. Kusiner försöker dränka varandra och gnäller vid matbordet. I juni fanns ännu fantasier om eviga toscanska middagar med vin och gott käk men i juli blev det ändå bara grillkorv, ljummen öl och kaotiska kvällar med diskberg.

"I juni fanns ännu fantasier om eviga toscanska middagar med vin och gott käk men i juli blev det ändå bara grillkorv, ljummen öl och kaotiska kvällar med diskberg."

Jag sa fel, alla runt bordet är inte besvikna. En är nöjd. ”Jag har inte någon som helst förväntan på min familj längre. På mina vänner har jag förväntningar men inte på mina syskon, på mina föräldrar, på mina barn eller på min man. Eller kanske lite på min man …

Förväntan är bara garanterad besvikelse. Varför skulle jag ha ett mind-set som garanterar att jag blir bitter?

"Förväntan är bara garanterad besvikelse. Varför skulle jag ha ett mind-set som garanterar att jag blir bitter?"

De kommer inte att ändra sig för att det är sommarlov. De kommer inte att vara vänligare, roligare, smartare eller flexiblare i juni än i mars, jag kommer inte att vara annorlunda. De kommer inte heller att ta hänsyn till att jag kanske har egna behov, andra behov. De vill umgås hela tiden, jag vill vara ifred. Jag kan inte förvänta mig att de ska fatta det, jag måste ta ansvar för det själv.” Men får du inte dåligt samvete om du bara kör din grej? frågar peoplepleasern i stråhatt. ”Jo, men hellre ärlig med lite dåligt samvete än oärlig och missnöjd” svarar hon med sällsynt klarhet i tanken. ”Men om man inte har förväntan, har man då inte heller någon längtan?” funderar jag högt. ”Om man sällan eller aldrig får vad man längtar efter skulle det kanske vara klokt att omformulera sin längtan eller sitt sätt att semestra, eller? Ta makten över härligheten, flickor!”