Byråkrater, okej, men vad gör de?

01.08.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

KYRKOMÖTESOMBUDET sänker rösten i korridoren utanför kyrkomötets sessionssal. Det plågsamma därinne tycker hen inte är klyftan mellan de teologiskt liberala och de konservativa – vilket omvärlden ofta tror.

Jobbigare, säger ombudet, är den stora sprickan mellan församlingsfältet och kyrkomötet som fattar beslut versus Kyrkostyrelsen i Helsingfors som bara långsamt verkställer dem. Om över huvud taget.

"Det är inte klyftan mellan de teologiskt liberala och de konservativa som är det jobbiga. Utan sprickan mellan församlingsfältet och Kyrkostyrelsen."

DEN EVANGELISK-lutherska kyrkans centrala förvaltning är i och för sig inte överstor. Även om många finländare tror någonting annat är kyrkan inte heller toppstyrd. Den har hierarkiska drag, med småpösiga auktoriteter här och där. Men kyrkan besluter om sina angelägenheter överraskande decentraliserat. Inte ens ärkebiskopen är någon koncernchef utan bara ”den främste” bland andra ledare.

Men frågan är om de centrala organ som finns, Kyrkostyrelsen, domkapitlen och de stora samfälligheternas ämbetsverk gör rätt saker.

Så långt har det gått att den mest munviga bland biskoparna vid senaste kyrkomöte stod upp och raljerade över centralkyrkans fascination över projekt och processer – och fick långa applåder.

Och sessionssalen fylldes av en stoiskt granitgrå kristen harm när det blev tal om samarbetsförhandlingarna vid Kyrkostyrelsen. Det skulle sparas en miljon euro. De fast anställda tryggade sina egna positioner, varenda en.

De som fick gå var vikarier, deltidsanställda och stipendiater.

FÖRSAMLINGSPASTOR Edgar Vickström i Mariehamn väcker (KP nr. 15) ytterligare frågor om vart den evangelisk-lutherska kyrkan med sin centrala ledning är på väg. Eller snarast vart den vill vara på väg.

Vickström är inte vilken färskpressad teolog som helst, utan har en lång bakgrund inom bank, holding och offentlig förvaltning. I det vitala öriket Ålands egen lilla värld, men dock.

"Det är knappast Kyrko­styrelsen som ska vara trädgårdsmästare vid den gallringen."

Kyrkostyrelsen kunde läggas ner, och sedan byggas upp igen till de delar som visar sig faktiskt behövas, tycker Vickström.

Pedagogik, eller populism, att säga det så brutalt, men det visar hur som helst på gny och gnissel i kontinentalplattorna om att någonting behöver göras.

BYRÅKRATI är inte i sig någonting ont, lärde en finlandssvensk profil i förvaltning en generation av oss i media eller offentlig sektor. Byrå­kratin gör saker rättvist, jämlikt, tryggt och systematiskt – och är i bästa fall ett stöd för det skapande och kreativa.

Men vad gör kyrkans byråkrati? Den påför gräsrotskyrkan en massa statistikföring och krångliga skrivbordsuppgifter, säger kyrkoherde Mats Lindgård i det här numret.

Enbart i Borgå stift verkar kyrkbyråkratin också ha vita fläckar och luckor. Domkapitlet är det pastoral-juridiska ämbetsverket och Kyrkostyrelsen tips- och materialcentralen för församlingarnas dagliga verksamhet.

Men särskilt inom ekonomin och i att där ha upplägg för framtiden verkar samfälligheter och församlingar förvånansvärt ensamma.

VI BEHÖVER en förvaltningsrensning i kyrkan. Centrala etos behöver blir tydligare och kamratstödet i förvaltningsfrågor stadigare. Men det är knappast Kyrkostyrelsen som ska vara trädgårdsmästare vid den gallringen.

Jan-Erik Andelin

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00