Vissa befarar att den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, oberoende av utgången i målet, kommer att vara en förlorare

Så drog den då förra veckan igång, rättegången mot Päivi Räsänen. Det var i våras som riksåklagaren Raija Toiviainen meddelade att hon kommer att åtala Päivi Räsänen för hets mot folkgrupp. Det enda man kan vara relativt säker på är att detta blir en juridisk långdans som kommer att pågå länge. Efter att ärendet behandlats och domen fallit i tingsrätten valsar ärendet sannolikt vidare till hovrätten innan det till slut hamnar på Högsta domstolens bord. För att sedan ännu gå en runda via Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Det vissa befarar med en sådan långdans är att en förlorare, oberoende av utgången i målet, kommer att vara den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Detta i form av medlemstapp. Det har ofta varit så att när det stormat kring Päivi Räsänen har det avspeglats i statistiken över hur många som lämnar kyrkan. Största tappet kom efter att Räsänen år 2010 medverkade i Yles program Ajankohtainen kakkonen, där man diskuterade de homosexuellas rättigheter. Dagarna efter programmet sänts förlorade kyrkan cirka 40 000 medlemmar.

"Dagarna efter programmet sänts förlorade kyrkan cirka 40 000 medlemmar."

När man synar statistiken för utskrivningarna ur kyrkan dagarna kring när rättegången mot Päivi Räsänen inleddes förra veckan kan man bara notera en liten ökning i antalet utskrivningar. Man kan hoppas att förklaringen är att majoriteten av finländarna har förstått att Päivi Räsänen, lika lite som någon annan enskild medlem, är ett språkrör för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Hon är en av knappa 3,7 miljoner finländare som är medlemmar i kyrkan. I den skaran hittar man andra med samma åsikter som Räsänen. Men man hittar också både lekmän, präster och till och med biskopar som inte delar hennes syn, utan som tvärtom anser att kyrkan borde viga också samkönade par.

Rättegången mot Päivi Räsänen är juridiskt intressant och på följande uppslag finns kommentarer av ett antal personer om hur de ser på ärendet. Biskop Bo-Göran Åstrand påpekar att man – trots de antingen intressanta eller skrämmande juridiska dimensionerna, beroende på vilken ståndpunkt man har – inte ska glömma bort de människor det här i slutändan handlar om, de sexuella minoriteterna. I den här juridiska långdansen är det en viktig aspekt att komma ihåg.